sotto voce

Första helgen in Berlin ist passiert. Och den blev echt toll, som vi säger nu för tiden.

Fredageftermiddag slash kväll inleddes med Grütze. Vi var nämligen rörande överrens om att denna föda borde vara den ultimata grundningen innan en hård natt. Det smakade super och vi konstaterade glatt att Freitag ist Feiertag! Sen kunde festen börja. Vi hade såklart köpt vårt kulinariska vin på tetrapack, som för övrigt är billigare än mjök. Eftersom det dessutom råkade vara vår första fredag gladade vi upp oss med lite skumpa och såklart - Organenschnaps!
Kvällen gick från konstutställning till rumpskakning på vår nyupptäckta vän - Magnet. Das finde ich super!

Lördagen grydde med ett minst sagt annorlunda uppvaknande: Runt tolvsnåret vaknar jag av att en man ropar på tyska i vår hall. När jag lyckats dra på mig min morgonrock och yrkvaket tittar ut i hallen, står Lucy redan där, även hon väckt från de döda, och talar med en brunbränd tysk. Det är Uwe, vår lägenhetsinnehavares pojkvän. Gosh, hade Napoleon sagt. Uwe tycker det är pinsamt att han stör så han går och säger att han ska återkomma senare. Och det gör han. Vi ordnar "die Formalitäten" och han verkar allmänt froh und nett. Så det här ska nog inte bli några problem. En liten besvikelse att inte Urich var med bara!

Även gårdagkvällen resulterade i en fartfylld fest på Magnet. Auch Samstag ist Feiertag! Mums, man kommer bli addicted. Även frukost på café riskerar att bli en god ovana.

Fick dessutom världens mail av mamma idag - på tyska och allt. Jag grät en tår i smyg och känner att min familj ligger mig varmt om hjärtat. Jag har det allt bra.

Wochende in der Hauptstadt! Mums.

Nu har jag precis avslutat min första skolvecka i Berlin. Klassen splittras tyvärr redan men engelskmannen kommer åtminstone fortsätta. Berkeley is the man. Han är så komisk att man får skrattkramper. Men jag har känslan av att man skrattar åt honom och inte med honom. Hoppsan Kerstin.

Idag pratade vi om att  "den ersten Schritt machen", dvs hur man tar kontakt med nya människor. Vår unga kvinnliga vikarie sa att hon kanske skulle spana in någon på krogen och sedan föreslå en kopp kaffe. Då börjar britten vråla: ACHTUNG ACHTUNG. Gör du det i England betyder det att du föreslår ett sexuellt umgänge. Den där koppen kaffe är liksom koppen kaffe dagen efter. Alltid lär man sig nya saker.

Ikväll ska vi nog glada upp oss med en konstutställning och alkohol. Es wäre auch super, wenn wir ein paar  tollen Jungen trafen.

(följ min tyska vardag på bilddagboken där mina überambitiösa kamrater laddar upp bilder -akkuratdo och laui are the names)

Gudars i himlarna, jag åker till Berlin på lördag. Och stannar i tre månader. Ge mig 121 synonymer för "underbart" så får du en puss.

Idag har jag och Jonna varit mycket företagsamma. Det är i alla fall så vi ser på det själva. Sen kan det ju diskuteras huruvida företagsamhet hör ihop med att köra upp sina föräldrars bensin, äta kinamat till frukost och köpa trisslotter utan vinst. Hur som helst så blev det en lyckad dag och kamrater: jag har köpt ett nytt pennfack.

Fick även ett hjärtligt trevligt samtal innan. Som sagt, trevligt is the word. Mitt nya citat är: "Jag är inte van vid nya saker". Det är ju klockrent.

Bråkade även en smula med min far innan. Det slog mig nämligen helt plötsligt hur ofrånkomligt cynisk han är när han anklagar mig för diverse sabotage på dyra föremål, som tillhör familjen.
För det första frågar han aldrig rent ut om jag "råkat tappa digitalkameran i golvet så att den är totalkraschad" eller om jag "förstört avgassystemet på bilen". Nej, han lägger fram, med en syrlig underton, att "någon har tappat kameran i golvet" och "något har hänt med bilen efter att jag lånat den". När jag mycket uppriktigt och vänligt upplyser honom om att jag varken tappat någon kamera i golvet eller förstört något avgassystem spinner han ändå vidare på sina teorier och frågar om jag verkligen är säker på att jag inte gjort det. Kanske backade jag in i stubbe med bilen utan att märka det? Eller tappade kameran i ett stenhårt klinkergolv utan att notera att jag inte kunde ta några fler kort? Jag vet inte vad min far tror om mig. Tydligen att jag är utvecklingsstörd. Minst.
Nästa gång han trakasserar mig ska jag efter många om och men säga: "Ja just det, nu när du säger det så backade jag nog in i en hel jävla skog men jag tänkte att det inte gjorde någonting. Det lät lite konstigt om bilen med vad fan - jag trodde väl inte att det hade med saken att göra."

Det bästa med pappa är att han alltid får fel när jag blir arg. Han blir sådär löjligt resignerad och vill kramas och säga att det inte var alls så han menade. Sen ska han helst säga något komiskt i upplyftande syfte för att släta över sina felaktiga uppgifter. Det brukar fungera ganska bra faktiskt. Låt oss fortsätta enligt det mönstret.

Student 1: Vad dåligt det gick på loppisen. Typ ingen fick sälja något!
Student 2: Nä, min mormor var där och sålde fika förresten! De sålde typ för 20 spänn på hela dagen!
Student 1: Shit va dåligt. Jag menar, de gamla borde man ju i alla fall köpa av. De hade säkert bakat och hållit på.
Student 2 (med dramatiskt tonfall): Ja, alla bara gick förbi! Man tycker att de kunde köpa bara för att dom är så gamla och söta. Men ingen bryr sig väl om dom stackars PLO-medlemmarna...
Student 1: PLO?? Va fan?
Student 2: Ja? Pensionärernas riksförbund eller något sånt tror jag.
Student 1 (skrattande): Ja du, om det var PLO som sålde kakor så tror fan ingen vill köpa dom! De är ju värsta militära terrorgruppen typ.
Student 2: Jamen, skärp dig! PLO är för gamlingar. Du menar ju Al Qaida!