sotto voce

Gudars i himlarna, jag åker till Berlin på lördag. Och stannar i tre månader. Ge mig 121 synonymer för "underbart" så får du en puss.

Idag har jag och Jonna varit mycket företagsamma. Det är i alla fall så vi ser på det själva. Sen kan det ju diskuteras huruvida företagsamhet hör ihop med att köra upp sina föräldrars bensin, äta kinamat till frukost och köpa trisslotter utan vinst. Hur som helst så blev det en lyckad dag och kamrater: jag har köpt ett nytt pennfack.

Fick även ett hjärtligt trevligt samtal innan. Som sagt, trevligt is the word. Mitt nya citat är: "Jag är inte van vid nya saker". Det är ju klockrent.

Bråkade även en smula med min far innan. Det slog mig nämligen helt plötsligt hur ofrånkomligt cynisk han är när han anklagar mig för diverse sabotage på dyra föremål, som tillhör familjen.
För det första frågar han aldrig rent ut om jag "råkat tappa digitalkameran i golvet så att den är totalkraschad" eller om jag "förstört avgassystemet på bilen". Nej, han lägger fram, med en syrlig underton, att "någon har tappat kameran i golvet" och "något har hänt med bilen efter att jag lånat den". När jag mycket uppriktigt och vänligt upplyser honom om att jag varken tappat någon kamera i golvet eller förstört något avgassystem spinner han ändå vidare på sina teorier och frågar om jag verkligen är säker på att jag inte gjort det. Kanske backade jag in i stubbe med bilen utan att märka det? Eller tappade kameran i ett stenhårt klinkergolv utan att notera att jag inte kunde ta några fler kort? Jag vet inte vad min far tror om mig. Tydligen att jag är utvecklingsstörd. Minst.
Nästa gång han trakasserar mig ska jag efter många om och men säga: "Ja just det, nu när du säger det så backade jag nog in i en hel jävla skog men jag tänkte att det inte gjorde någonting. Det lät lite konstigt om bilen med vad fan - jag trodde väl inte att det hade med saken att göra."

Det bästa med pappa är att han alltid får fel när jag blir arg. Han blir sådär löjligt resignerad och vill kramas och säga att det inte var alls så han menade. Sen ska han helst säga något komiskt i upplyftande syfte för att släta över sina felaktiga uppgifter. Det brukar fungera ganska bra faktiskt. Låt oss fortsätta enligt det mönstret.