sotto voce

Första helgen in Berlin ist passiert. Och den blev echt toll, som vi säger nu för tiden.

Fredageftermiddag slash kväll inleddes med Grütze. Vi var nämligen rörande överrens om att denna föda borde vara den ultimata grundningen innan en hård natt. Det smakade super och vi konstaterade glatt att Freitag ist Feiertag! Sen kunde festen börja. Vi hade såklart köpt vårt kulinariska vin på tetrapack, som för övrigt är billigare än mjök. Eftersom det dessutom råkade vara vår första fredag gladade vi upp oss med lite skumpa och såklart - Organenschnaps!
Kvällen gick från konstutställning till rumpskakning på vår nyupptäckta vän - Magnet. Das finde ich super!

Lördagen grydde med ett minst sagt annorlunda uppvaknande: Runt tolvsnåret vaknar jag av att en man ropar på tyska i vår hall. När jag lyckats dra på mig min morgonrock och yrkvaket tittar ut i hallen, står Lucy redan där, även hon väckt från de döda, och talar med en brunbränd tysk. Det är Uwe, vår lägenhetsinnehavares pojkvän. Gosh, hade Napoleon sagt. Uwe tycker det är pinsamt att han stör så han går och säger att han ska återkomma senare. Och det gör han. Vi ordnar "die Formalitäten" och han verkar allmänt froh und nett. Så det här ska nog inte bli några problem. En liten besvikelse att inte Urich var med bara!

Även gårdagkvällen resulterade i en fartfylld fest på Magnet. Auch Samstag ist Feiertag! Mums, man kommer bli addicted. Även frukost på café riskerar att bli en god ovana.

Fick dessutom världens mail av mamma idag - på tyska och allt. Jag grät en tår i smyg och känner att min familj ligger mig varmt om hjärtat. Jag har det allt bra.