sotto voce

Jag tror jag är på bättringsvägen som det heter. Det vill säga: jag orkar bry mig om att det gör ont i nacken efter att jag har sovit fem timmar i en förvriden fosterställning, jag svettas, jag inser att det är bra att dricka mycket och jag känner inget instinktivt behov av sömn efter två timmar av vakenhet. Men pappa tror inte att jag är frisk.
- Jag tror jag håller på att bli frisk nu.
- Jaså? Och du går inte på Alvedon?
- Nej! Och jag har typ druckit en liter av det här. (pekar på en tillbringare med saft)
- Har du ätit något då?
- Njae. Man är inte hungrig direkt.
- Då är du inte frisk.

Vi diskuterade också flitigt vilka motgångar det finns när man flyttar ihop med någon. Mamma räknade upp flera saker och lät av någon anledning väldigt anklagande när hon förklarade att man kanske måste göra plats åt en tandborste till i badrumsskåpet. Pappa skrattade förnekande åt att detta skulle vara jobbigt och kompletterade istället jobbighetslistan med att man inte längre kunde läsa tidningen vid frukostbordet.

Efter att ha lyckats övertyga mig om att det bara är ett helvete att bo med någon försöker pappa hälla upp saft i sin välanvända kaffekopp. En isbit råkar åka med av misstag och hamna i koppen.
- Åh nej. Detta är emot mina principer!
- Vadå? Att ta isbitarna ur kannan?
- Ja! Även det är en påfrestning när man flyttar ihop med någon.