Jag ska.

Pepparkaksbakning i pyjamas är en bra början på en regnig måndag. Dagarna är faktiskt ganska bra. Det är på kvällen som en obestämdbar ångest sätter åt i maggropen och hindrar mig från att falla in i sömnen ljuva dvala. Men nu är det ju dag.

Idag ska jag söka jobb. Det känns i alla fall bättre om jag låtsas att jag verkligen kommer att göra det idag. Just nu ska jag dock inte avbryta min yogi-tesermoni. Åh halleluja gud har talat. Jag har en liten mjölkskummare i min ägo och kan nu överdimensionera skummandet hur mycket jag vill. Fast Emelie-liebling gör det bättre.

Jag börjar längta förfärligt mycket till London också. Frida min diskokula. Anna min riksost. Och javisst jag längtar väldigt ofta efter närhet, som Bob Hansson sa.

Och Jonna pallrar sig hem från Paris inom loppet av två veckor. Det ska bli underbart. Superwunderbar.

NU är det dags.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback