sotto voce

Det är alltid festligt att vara medelålders och social. Exempelvis kan man utöva denna sjukliga kombination genom att paddla kajak med sina närmast sörjande. Det var i alla fall vad jag gjorde igår och det gick ju som det blev, så att säga. Jag fick dessutom äran att paddla själv, vilket givetvis slutade med dåligt humör och träningsvärk. Skönt att man har en åtta år yngre syster, som är starkare och helt frivilligt valde att transportera tillbaka denna djävliga uppfinning medan jag kunde luta mig tillbaka i en tvåmanskajak med mor.

På kvällen blev det grillbuffé - något som naturligtvis föll mig i smaken. Min familj skämdes inte heller inför övriga släktingar när de drog upp vad pappa kallade mammas rumpa för på Kreta - brulépudding.
- Sa du verkligen så? undrade jag mycket upprört i hopp om att detta påstående var en ren och skär lögn från min systers svarta tunga.
- Ja jag gillar ju mat så jag tyckte att det passade! svarade pappa som om detta var det mest självklara smeknamn i hela världen.
- Men pappa, just brulépudding är ju en av de få ätbara saker som du verkligen inte tycker om! upplyste jag vänligt och kände att jag inte borde ha startat denna konversation överhuvudtaget.
- Ja men jag har väl aldrig sagt att jag vill äta mammas rumpa?
Jag förstår verkligen logiken. Eller i alla fall nästan, om jag anstränger mig.

Idag var jag på picknick med Anna. Vi satt på en för tunn filt i lingonris och drack en och en halv liter Loka och åt vindruvor och bröd. En chokladkaka tyckte jag mig skymta någonstans dessutom. Vi hade det fanatiskt gemytligt, trots att det kom en massa fiskare, förmodligen inte flugfiskare. Inte för att vi vet skillnaden på vanligt fiske och flugfiske men...

Jag borde ta mig samman och göra något bra. Eller så fortsätter jag helt enkelt att köra "Don't worry - be happy" på repeat. Det kan fungera.