Eat me
Lite tjockare, lite brunare och mycket gladare - I'm back from Öland.
Det kanske är först nu jag förstår hur mycket jag kommer sakna min love när jag är i Berlin. Vi fick hur som helst en vacker sista helg tillsammans.
Min torsdagkväll tillbringades med Emelies mamma. Först blev det lite av en road trip med rullande fikarast genom McDriven. I've got a Big Mac, McFlurry and a Quarterpounderrrrrrrrr, som man sjunger.
När vi anländer på Öland svänger vi förbi Emelielieblings jobb, där vi möts av en ganska mörbultad ängel. Hon har tydligen cyklat omkull i ej nyktert tillstånd på Alvaret. Orsak: en grävling sprang upp på vägen. Emelie ansåg det lämpligt att ta emot smällen med ansiktet. Åh, jag älskar dig. Men som Emelies mamma sa: "Emelie kan du inte berätta vad som egentligen hände nu?" Man kunde lätt tro att det var något av en "jag-ramlade-i-trappan-situation."
Vi har även varit mycket kulturella under min vistele i Näsby. Vi betalade exempelvis tjugo svenska riksdaler för att gå upp i Långe Jan och konstatera att det vore ett osäkert kort att försöka ta livet av sig genom att hoppa. Förmodligen skulle man misslyckas och enbart bryta nacken, vilket i sin tur skulle resultera i framtida besvär om man skulle göra ett nytt försök.
Vi besökte även en marknad där jag åt kroppkakor, body cookies, körperkuchen - you name it. Emelie köpte mig även fyra snapsglas på loppis som inflyttningsgåva i min lya hos Ulrich.
Kvällen banade väg för logdans. Och nu menar jag riktig logdans. Det var jävligt festligt ska jag säga. Vi drog ner medelåldern med 45 år, önskade Beatles, twistade och var allmänt festliga. Det verkade onödigt att bugga och dansa foxtrot. Det skötte alla andra så fanatiskt bra själva. Jag tror även att vi lyckades skrämma livet ur en liten brat från Uppsala. Det slutade hur som helst med att han cyklade hem i panik efter att jag yttrat något om sommarhångel. Stackarn.
Logik är inte alltid logiskt. Djuren säger "eat me" - därav ordet "meat".
Idag åkte jag hem. Uppenbarligen och jag vill inte vara här. Jag vill ligga på en äng vid havet och prata tills det blir mörkt. Och då vill jag inte gå hem.
Det kanske är först nu jag förstår hur mycket jag kommer sakna min love när jag är i Berlin. Vi fick hur som helst en vacker sista helg tillsammans.
Min torsdagkväll tillbringades med Emelies mamma. Först blev det lite av en road trip med rullande fikarast genom McDriven. I've got a Big Mac, McFlurry and a Quarterpounderrrrrrrrr, som man sjunger.
När vi anländer på Öland svänger vi förbi Emelielieblings jobb, där vi möts av en ganska mörbultad ängel. Hon har tydligen cyklat omkull i ej nyktert tillstånd på Alvaret. Orsak: en grävling sprang upp på vägen. Emelie ansåg det lämpligt att ta emot smällen med ansiktet. Åh, jag älskar dig. Men som Emelies mamma sa: "Emelie kan du inte berätta vad som egentligen hände nu?" Man kunde lätt tro att det var något av en "jag-ramlade-i-trappan-situation."
Vi har även varit mycket kulturella under min vistele i Näsby. Vi betalade exempelvis tjugo svenska riksdaler för att gå upp i Långe Jan och konstatera att det vore ett osäkert kort att försöka ta livet av sig genom att hoppa. Förmodligen skulle man misslyckas och enbart bryta nacken, vilket i sin tur skulle resultera i framtida besvär om man skulle göra ett nytt försök.
Vi besökte även en marknad där jag åt kroppkakor, body cookies, körperkuchen - you name it. Emelie köpte mig även fyra snapsglas på loppis som inflyttningsgåva i min lya hos Ulrich.
Kvällen banade väg för logdans. Och nu menar jag riktig logdans. Det var jävligt festligt ska jag säga. Vi drog ner medelåldern med 45 år, önskade Beatles, twistade och var allmänt festliga. Det verkade onödigt att bugga och dansa foxtrot. Det skötte alla andra så fanatiskt bra själva. Jag tror även att vi lyckades skrämma livet ur en liten brat från Uppsala. Det slutade hur som helst med att han cyklade hem i panik efter att jag yttrat något om sommarhångel. Stackarn.
Logik är inte alltid logiskt. Djuren säger "eat me" - därav ordet "meat".
Idag åkte jag hem. Uppenbarligen och jag vill inte vara här. Jag vill ligga på en äng vid havet och prata tills det blir mörkt. Och då vill jag inte gå hem.
Kommentarer
Trackback