sotto voce

- God morgon broder! Mår du prima idag eller?
- Tidigt. Jag mår alltid bra.
- Det gör jag också. Digestive och kaffe gör alltid susen! Det finns ingen mat hemma om ni skulle få för er att komma hit. Hur mår Carin?
- Allt är bra och pengar till mat har du fått. Rökte du igår din lilla apa?
- Nej det har jag inget minne av. Gjorde jag det var det pretty much a mistake.
- Jaja, osäkra källor men du kan ju fixa lite mat i alla fall.
- Mat är för tomtar.
- Jag har nog allt sett din luva.

Åh vilken underbar förmiddag. Huvudvärk lindras bra av Napoleon Dynamite. Och jag vill kunna dansa som honom. Han är min gud.

Frida är galen på riktigt. Jag ringde henne innan för att berätta om min festliga natt.
Hon upplyser mig om att hon inte gått upp än och att jag inte kan ringa hem för att hennes far roar sig på nätet. Mitt i min oerhört intressanta berättelse avbryter hon mig: "Ehm, Karro vänta lite."
Jag hör hur hon pratar med någon i bakgrunden och återkommer sedan till luren: "Kan jag ringa dig om en liten stund?"
Jag blir naturligtvis en smula undrande och frågar kort och gott: "Varför då?"
Frida försöker verkligen undvika att svara uppriktigt men gör det i alla fall. "Du vet, strålning. Det är inte bra att prata i mobiltelefon."
Hon ursäktar sig liksom när hon säger det men jag är övertygad om att om någon skulle dö av mobiltelefonstrålning så skulle Freaky vara först ut.