Ich bin Berliner.
Klockan är 17.50 och det här är Karolina direkt aus Berlin und zwar aus Prenzlauer Berg. Det är jobbigt att lida av separationsångest slash framtidsångest slash en omotiverad hemlängtan slash gnosjöpanik...det är inte lätt när det är svårt.
Gårdagen var i alla fall superwunderbar. Vi ordnande en liten avskedsfest i vårt Frauenwg. Det är inte ofta man har turen att få träffa så många underbara människor på samma kväll. Alla var verkligen översympatiska och tog med sig diverse läckerheter. Men första pris alla kategorier ger jag till Sobasa (jag erkänner eventuella felstavningar) som tog med sig hemmagjord sushi! Ach du Lieber! Det var så gudomligt gott och så mycket första gången jag åt sushi. Det tog honom bara en timmer att göra dessa kulinariska små godbitar.
På fredag kommer mor och far. Jag är nervös för att fixa deras rum. Man måste betala kontant och de skrattar gärna hjärtligt och mycket åt en när man inte förstår. Men det bjuder jag på. Det ska bli trevligt att få en generös kram.
Imorgon ska vi erbjuda Magnet vårt prominenta besök för sista gången. Gud det smärtar i tanken.
Vårt kylskåp är fyllt med vin. Kopiösa mängder säger jag bara. På tal om alkohol så sitter tre äckeltalande amerikaner här och förpestar den tyska renheten med sin breda accent. Det pratar om alkohol alltså. Och utanför står Beatlesmannen och kramar alla som går förbi. Det tycker jag är trevligt.
Berlin är trevligt.