sotto voce

Heiligen Hafen vilken helg!

Freitag war, wie immer Breitag. Och efter det bar det av till Glühlampe, vilket tyvärr inte visade sig vara något bättre än gratis toaletter. Så ja, det slutade på Magnet. Noch ein mal. Och vi dansade tills vi höll på att falla ihop av trötthet.

Lördagen började fantastiskt bra efter att vi bestämt oss för att skjuta upp veckostädningen. Istället styrde vi kosan mor Potsdamer Platz. Där blev vi förmodligen frälsta av en tysk frikyrkorörelse, som sjöng i kanon och delade ut gratis pennor. Vi kände oss hur som helst obeskrivligt harmoniska när vi gled in mellan betongklossarna vid Denkamal des ermoderten Juden. Efter en stund av allvar gick vi vidare till Brandenburger Tor där en mycket efterlängtad bratwurst intogs. Oh my, jag får antstränga mig för att inte skriva substantiv med stor bokstav.

När vi efter vår kulturella utflykt återvände hem, kom baksmällen så att säga. Jag mådde märkbart ej bra och gick och lade mig. Jag bestämde mig för att stanna hemma och party poopa medan Julia och Lucy redan peppade för en ny utekväll. En halvtimme före utgång kom jag dock på andra tankar. Jag väckte mig till liv och gud skänkte mig en näve energi. Time for Roter Salon.

Det blev en varmt och lång natt kan man säga. Runt halv sex snåret föll vi i dvala och vaknade vid halv två. Det blev inte den bästa söndagen i mitt liv - ändock en Döner och en god film.