sotto voce

Helgen hägrar och den ska jag spendera med Emelie-jag-bor-i-bor-Andersson. Hurra! Öland är allt en trevlig plats med rätt sällskap. Aber der kleine André ist hoffentlich nicht da. Han får minsann invänta logdansen.

Idag läste jag en skönlitterär uppsats som min syster skrivit.

Den handlar om en flicka som flyttar med sin pappa till Australien. Hennes högsta önskan är att få en egen orm och - tadah - lämpligt nog arbetar hennes käre far som reptiljägare och skaffar fram en ytterst farlig orm. Den sluge jäveln rymmer dock och det hela slutar med att den dödar en massa hundar, katter och människor i en nationalpark. Efter många om och men så tror man att ormen blir avlivad men så kommer den drastiska vändningen: "Några veckor senare efter min orms död började människor försvinna spårlöst och jag förstod genast att Kevin (ormen alltså) levde. "

Jag vet inte hur man ska tolka ett sådant slut men låt oss ändå säga: slutet gott - allting gott.

(jag visste i alla fall inte vad en reptiljägare var när jag gick i femman)