Focus on the pain.
Håll till godo kamrater - såhär snygg är man ytterst sällan. Särskilt inte klockan sju på morgonen efter att man har ätit gröt till kräkgränsen. Frågan är varför vi ser så glada ut?
Pappa var hejaklack i Mångsbodarna och Evertsberg. Det var en härlig syn att se honom står där och vråla. Nu i efterhand vet jag även att han särbehandlar oss inom familjen. Till min fördel såklart.
Till Tobias i Evertsberg: "Ska du inte åka med i bussen nu?"
Till Karrofool i Evertsberg: "HEEEEJA! HEEEEJA! DU ÄR BARA TIO MINUTER EFTER TOBIAAAAAAS! DET SER JÄTTEBRA UT! KOM IGEN! HEEEEJA HEEEEJA!"
För övrigt ropade de i högtalarna när jag åkte i mål i Mora. Det är inte lätt att vara ödmjuk när man vet att man inte kom sist.
"Det här gör vi aldrig om va?"
I did it. 9 mil på längd i snöfall. Blåbärssoppa är gott.
Das alles sind wir.
Det blev en lyckad vistelse i Jönköping. Lite oplanering kryddade till en redan oförutbestämd kväll. När jag och Julia anlände i denna blåsiga stad bestämde vi oss för att ta ett mål mat på McDonalds. Jodå, lätt och smidigt tyckte vi. Precis som ett gammalt äkta par. Sen blev det förfest hos Jenny. Eller ja, Anna och Jenny skötte förfestandet själva men vi andra såg med glädje fram mot glada timmen på Bongo.
På Bongo var det fullt med kända ansikten. Wunderbar. Där var även Emeliebabe i sina snygga glasögon. Jag och Julia drack bärs och Vodka Lemon och konstaterade att det smakade bra. Det började klia i benen efter att få skaka lite rumpa och efter många om och med hamnade vi till slut på Huset. Lite mycket köttmarknad, lite mycket dregg, lite väl mycket dålig musik men allt blir ju vad man gör det till. Man kan glada upp sig bra i gott sällskap. Och kom ihåg att den nya raggningsrepliken är: "Är du fransk?"
När jag och Julia hoppat av vid rätt hållplats påväg hem till vår övernattningslya kom vi på hur soft det skulle vara att sova i en egen säng. Ksching - och där lyste IBIS HOTELLS vackra skylt mot oss och hoppala så hade vi tagit på hotell klockan tre på natten. Receptionisten var utmärkt trevlig och jag och Julia spädde på känslan av att vara ett par.
Dagen idag blev även den lyckad. Frukost på Vasas, fika på Vasas och däremellan trevlig utfyllnad av trevligt sällskap. Vi kände oss nästan höga.
Echt geil, einfach.
Julen 1973.
Men det är märkligt hur lustig man börjar må när man tittar på gamla bilder. Att se kort på sina föräldrar från när de var i ens egen ålder, läsa kommentarerna och få det svart på vitt att tiden bara försvinner framkallar minst sagt starka känslor. Jag blev förvånad själv faktiskt. Men mest spännande av allt är de ställen där albumen gapar tomma efter utrivna kort. Jag undrar jag.
Igår skrattade jag mycket åt Borat och idag ska jag till Jönköping och ta mig en svängom. Men jag ska köra hem inatt. Kanske väntar mig en plågsam död på måndag. Nöjet är helt på min sida.
Väterchen, dein Glas ist leer!
Resten av dagen har spenderats i en utmattande dans till Moskau. Inte för att trampa någon på tårna nu men jag är nog bäst i Gnosjö på rysk folkdans. Jag kommer bli superfit. Det är jag och Naopleon Dynamite. Fast ja, han är hundra gånger bättre.
Nu har jag sålt mina fonder för fjärde gången. Jag behöver geld till fredag för då är det fest vänner. Glada timmar och världens bästa sällskap.
Digitalism - Idealistic. Ksching makes people dance.
Auf Reichskäse, Freunde!
Numera är The Presets album i min ägor. Jag är en lycklig kvinna och hela min dag är nu uppbokad åt att lyssna på denna guds gåva till mänskligheten. Dessutom fick jag två goda bonusar att lägga som bomull runt mitt hjärta. Hurra för Sören! Ost är gott och till det bör tilläggas att riksost is the only one.
Idag har jag även utövat min ordningsamma sida - jag har städat köket, vikt ihop all tvätt (och det är väldigt mycket), sorterat tvätt och tvättat, ätit upp fiskrester från igår (alla i familjen är hjärtligt tacksamma), diskat, tagit ut sopor och som gräddet på moset har jag startat diskmaskinen INNAN pappa upptäcker att den är full med smutsig disk när han ska duka av efter kvällsmaten.
Jag håller tummarna för att min bror lyckades bränna ihjäl djävulen i sin helvets eld i fjällen förra veckan. För en sådan tändes varje kväll så att resten av familjen såg det som ett lockande alternativ att sitta naken i snön utanför. Om han mot all förmodan misslyckades, trots sin kämparglöd och ständiga kommentar: "Nu skall satan stiga upp till ovan. Hör ni sprakandet från helveteselden?", så kan det hända att Lucifer himself sätter käppar i hjulet på min bil till Jönköping på fredag. Men som sagt jag håller tummarna för en festlig natt.
Beskåda mitt konstverk från Geilo. Det är meningen att konst ska väcka känslor och det kan jag lova att den här bilden gjorde. Det är inte lätt att vara ett pubertetsmonster utan självkontroll.
Hvordan går det?
Dussamann - das Kulturkaufhaus.
Tillbaka i Sverige, i Gnosjö, på Vagngatan inklusive ett eget andrum. En vecka i fjällen med familjen i all ära men att ständigt leva i en stuga med enbart Familjegeni och en kortlek som tröst skulle ta kål på mig. Man blir i alla fall allmänbildad. Nu vet jag ju vilken kalamarisk läckerhet man slänger in på Detroits hemmais - BLÄCKFISK.
Jag försökte utse veckans höjdpunkt i bilen hem igår. Först ut blev scenariot där pappa ska packa in Tobias snowboard i takboxen, efter väldigt mycket kritik över hur oförsiktig han är men andras ägodelar.
Pappa är högröd i ansiktet där han står och försöker tränga ned Tobias snowboard i en allt för överfylld takbox. Irriterad till det yttersta över hur allt krånglar och framför altt över hur folk har mage att klaga på hur han packar när de inte hjälper till själva tänker han: "Var är Tobias-besserwisser-Boberg nu när man ska packa in hans dyrbara snowboard, som helst inte ska vara i kontakt med andra mindre värdefulla föremål?"
När han slänger en blick in genom fönstret ser han hur Tobias sitter iförd enbart underställ, Johannas slalomhjälm (inklusive gula glasögon) och tittar på That 70's show med norsk text.
Som man brukar säga: det är ju alltid lätt att klaga på andra när man inte vet bättre själv. Eller så brukar man kanske inte säga.
Efter mitt ypperliga förslag om en vinnare kontrade mamma med en annan komisk scen, som tydligen var kvalificerad att ta hem första platsen på listan över idioti.
Hela familjen är på väg till längdskidspåret utrustade från topp till tå i snygga dräkter. Johanna går först, Tobias försöker rusa ifatt henne, mamma glider försiktigt nedför cykelvägen på sina Fischer, jag traskar slött efter och pappa är långt efter alla andra. Av någon anledning vill han få kontakt med oss andra och busvisslar så gott han kan samtidigt som han försöker få fram några stavelser mellan alla dubbelhakorna. Hur som helst så vänder sig hela familjen om på kommando och samtidigt som jag vänder mig om trampar jag snett och faller ihop som en stor hög med fläsk mitt på cykelvägen. Jag hade i alla fall snygga skidor.
För att påvisa bristerna i kommunikationen mellan far och mor ska jag även berätta sagan om turen runt sjön.
Johanna är surare än citron och har precis kämpat sig upp för en brant backe i skidspåret. Av ren ilska hugger hon stavarna hårt i snön för att kasta sig ut i nästa nedförsbacke. Mamma ligger strax bakom och pappa sist. (är det bara jag som märker ett mönster här?)
Pappa som vill vara lite vänlig och ge besked om hur backarna runt sjön ter sig ropar: "Det är bara att åka Johanna - den är inte svår!”Johanna hör såklart inte och mamma ser det som sin plikt att medla och vrålar allt hon kan: "Johanna! Det finns inget spår!" Varpå syster får panik och kör omkull.
Jag började även på en lista över de mest frekvent förekommande orden under den här Norgevistelsen:
1. Bajs.
2. Anus.
3. Anal.
4. Björn Lind.
5. Hvordan.
6. Badeplats.
Er heißt eigentlich Frank.
Idag gick jag tidigare från jobbet. Av någon anledning tyckte jag att jag var värd det. Och ingen annan invände så varför inte?
Igår jobbade jag över vilket egentligen mest innebar en trevlig pratstund med mina kollegor från kvällskiftet. Sen röjde jag och Julia igenom Second Hand och fick oss ett gott skratt. Hon bar som vanligt upp de mest underliga plagg och jag fyndade ett par stövlar.
Eftermiddagen har ej tillägnats min tomma resväska utan snarare en lång stund i soffan. Det visade sig dessutom att ett av mina tyska skivinköp var en vinylskiva. Den var åtminstone snygg och mamma diggar stenhårt.
Imorgon bär det av mot den norska horisonten.
Jag säger: Musik ist unsere Waffe.
29 kronor minus.
Jag tycker det är trevligt med en intresseanmälan för fest vid instämplingsklockan. They say that you only bring trouble but I saw you that you brought a bottle of wine.
Idag slutade jag tjugo minuter för tidigt i onödan. Eller så räddade det mitt psykiska tillstånd för dagen. För får man stå ut med metal halva dagen och sen dansanta låtar från El Salvador. Oj vad det svänger och jag hade egen tolk dessutom. Texterna handlade om kor och stringtrosor. Mycket intressant.
- Vad är det du äter för något?
- Det är bulgur.
- Vad då för något sa du?
- Bulgur.
- Jaha?
- Ja, det är som couscous fast större gryn, typ.
- Vad är couscous då?
Länge leve falukorven så att säga. Och makaronerna då. Och Tom & Jerry.
- Titta nu immar rutorna igen när jag sitter här!?
- Varför är du så varm Tobias?
- För att jag har bajsat ner mig.
Miss Hollywood.
Berusad kille ~18 kommer in på McDonalds och ställer sig vid disken. Han står och velar länge om vad han skall beställa.
Killen: Äh vad fan, jag tar ett Maxmål!
Expediten: Du är på McDonalds...
Killen: Åh fan… Då tar jag fyra McFlurry!
Ibland kan så lite locka fram ett apskratt. Det blir lätt så när man monterat sönder flera hundra häftapparater. Det är vi inhyrda alltså.
Igår blev min käre bror våldsam och vände mig uppochner trots att jag gjorde mig så tung som möjligt och sjönk ihop som en säck på köksgolvet. Jag behöver lära mig lite bättre självförsvar uppenbarligen. Det hjälper inte att vråla manligt och veva med armarna så bra man orkar.
Jag funderade på något mer filosofiskt än hur länge det var kvar till rasten idag på jobbet. Men det har jag naturligtvis glömt bort nu. Jag kan bara konstatera att jag ville köra över en ful unge idag när jag åkte hem.
They say you're like a monday morning. I say you're like a friday night.
Hillevi.
Gott verdammter vilken dag. Det slutar aldrig bra efter en natt där man ligger och väntar på att somna tills klockan ringer. Vissa medkänsla människor. Jag hugger ju mig i händerna med skruvmejseln flera gånger dagligen.
Jag räknar ner dagarna den här veckan - nu är det bara 4 arbetsdagar kvar. ksching! Sen bär det av till Geilo. Hurra för Sören känns som en lämplig kommentar här. Tobias kan nog vara körklar efter Oslo, som han uttryckte det. Kan tro't med tanke på hur sofistikerade deras firmafester brukar vara. Bullens korv och ren sprit, typ.
Idag har det väl inte hänt något anmärkningsvärt så däför gladar jag upp en bild på min själsfrände - Hillevi! Håll till godo vänner. Den är fylld med kärlek.
En daggkåpa ville jag vara.
Min lördagkväll blev fenomenal efter att Julia väckt mig från de döda. Hon är bra på sånt, sa hon och jag menade vänligt att det var tur att hon jobbade inom hemtjänsten. Hur som helst så hade vi bestämt oss för att baka något gott. Men det orkade vi självklart inte. Vi tänkte att vi kunde laga mat i alla fall. Men det orkade vi inte. Det enda vi orkade var att ringa till Asian Garden och beställa kycklingspett med jordnötssås och även åka dit och hämta dem. Det tog lite tid innan kommunikationen fungerade mellan mig och restaurangen. Efter hade jag hade upprepat fem gånger att det var nummer 73 jag ville ha så var dock alla med i matchen.
Mitt under vår smakliga måltid upplyste jag Julia om att jag hade haft bokstav J ur Majas Alfabetssånger på hjärnan när jag jobbat. Man kan väl säga att det var här kvällen spårade ur. Vi försökte komma på hur alla bokstavssånger gick och det slutade med att skivan åkte fram. Från mitt inre plockade jag de flesta låttexter - Julia tyckte nog nästan att det var lite skrämmande.
Vi konstaterade även efter en gemytlig sångstund varför vi inte kommit ihåg bokstav U. Men för alla kunskapstörstande biologer kan jag härmed upplysa om att Ulmus Glabra är Alm på latin.
Ur veien.
You try to touch but you can't wake up.
You're holding eyes and you don't wake up.
Increase the size and you don't wake up.
I do it backwards but I don't wake up.
Try to reverse but I don't wake up.
I sit astride but I still don't wake up.
Halleluja jag gick upp klockan fyra. Geld zurück zu meinem Glück i alla fall. Det händer mycket spännande vid den tiden på dygnet. Jag såg en polisbil två gånger exempelvis.
Det är väl ungefär så roligt jag har haft det idag. För att inte tala om gårdagen. Jag hade ångest hela kvällen över hur få timmar jag skulle få sova. Och det tog även ut sin rätt idag. Jag sov i baksätet medan mamma och pappa handlade på Lidl. Det skulle jag vilja kalla lidlhaft.
Men Geilo ska ordna upp mitt psyke. För hoppningsvis, bör tilläggas.
Hellre en kuslig grek.
Min närmsta framtid börjar i alla fall sakta men säkert stakas ut. Jag vill inte jobba minst fem år trots ett eget kontor. Då sitter jag hellre i kassan ett halvår och kastar mig in i studievärlden när Gnosjö slitit mig i stycken.
Idag har jag häftat i A4-ark och smörjt in metallbitar i fett. Jag tänker att det kunde varit värre. Min bror fick även äran att köra på mig med sin fula flakmoppe och kasta lite nedlåtande spydigheter över mig.
- Kan vi få se på dom små bizzzingarna jaa?