Julen 1973.
Åh gud. Jag överkonsumerar rån och plöjer igenom gamla fotoalbum. Och då menar jag gamla. Typ mammas studentbilder. Hon var ganska fit måste jag säga - till skillnad från sina odugliga avkommor. Fast det skulle hon aldrig säga själv såklart. Hon fortsätter att påpeka hur glada vi ska vara som är lika pappa. Han var den enda som inte frös när de skulle bestiga Kebenekaise exempelvis. Jag jublar alltså - det har man ju ofta stor glädje av. Dessutom skulle jag garanterat frysa.
Men det är märkligt hur lustig man börjar må när man tittar på gamla bilder. Att se kort på sina föräldrar från när de var i ens egen ålder, läsa kommentarerna och få det svart på vitt att tiden bara försvinner framkallar minst sagt starka känslor. Jag blev förvånad själv faktiskt. Men mest spännande av allt är de ställen där albumen gapar tomma efter utrivna kort. Jag undrar jag.
Igår skrattade jag mycket åt Borat och idag ska jag till Jönköping och ta mig en svängom. Men jag ska köra hem inatt. Kanske väntar mig en plågsam död på måndag. Nöjet är helt på min sida.
Men det är märkligt hur lustig man börjar må när man tittar på gamla bilder. Att se kort på sina föräldrar från när de var i ens egen ålder, läsa kommentarerna och få det svart på vitt att tiden bara försvinner framkallar minst sagt starka känslor. Jag blev förvånad själv faktiskt. Men mest spännande av allt är de ställen där albumen gapar tomma efter utrivna kort. Jag undrar jag.
Igår skrattade jag mycket åt Borat och idag ska jag till Jönköping och ta mig en svängom. Men jag ska köra hem inatt. Kanske väntar mig en plågsam död på måndag. Nöjet är helt på min sida.
Kommentarer
Trackback