sotto voce

Let your hips do the talking.

Det är något som inte stämmer med min sömn. När jag ställer klockan vaknar jag som en död sombie när den ringer och när jag inte ställer klockan för att sova ut vaknar jag innan klockan skulle ha ringt om jag hade ställt den.

Idag är det i alla fall fredag för min del. Jag har en obestämt känsla i ryggen idag. Förmodligen resultatet av för många häftapparater. Men kvällen förflöt på fint igår. Godis, trevligt sällskap och moi med monopol över musikvalet kan helt enkelt inte bli annat än bra. Trots nedbrytande av alla min hjärnkapacitet.

Vädret är wunderbar idag men jag orkade knappt gå ner till ICA och hem igen. Ich sterbe. Eller det gör jag ju inte.

Jag säger bara damp och att det är jag som är Allan i dalen.