sotto voce

Let's go.

Två dagar avklarade - halva veckan gjord. Jodå så att, så är det när man jobbar kvällsskift. Långhelg. Det är på torsdagkväll jag kan fira att det är jag som suttit kvar när alla andra gått hem vid fyra.

Fast det där är ju inte riktigt sanning eftersom hela min arbetsplats består av arbetsnarkomaner. Ni vet sådana som beklagar sig över att de bara kan jobba till halv två på natten för att det är lag på att de måste vila 11 timmar innan nästa arbetsdag. Det är tur att jag är där och väger upp det hela. (Ha ha ha)

Igår spårade kvällsrasten ut och alla satt verkligen och gapskrattade. Det hela började med ett dåligt skämt som övergick i ännu sämre skämt som i sin tur definerades som "roliga historier" när det inte längre fanns någon point och skämtet krävde långa förklaringar. Jag skulle själv begränsa det till "historia" - varför göra utsvävningar med adjektiv som rolig?
Hur som helst så blev det en hysterisk rast fylld av skratt där alla verkligen satt och gnuggade geniknölarna för att komma på fler skämt slash roliga historier slash anekdoter.

- Har inte du några skämt då?
- Nej men alltså...ni kommer ändå inte fatta dom liksom.
- Jo men något kan du väl berätta?
- Nej du fattar inte! Man måste förstå hela vår kultur och historia och så för att fatta det roliga. Jag lovar du kommer inte fatta!
- Men finns det ingen möjlighet att översätta?

Varje arbetsplats har sina höga stunder och söndriga kaffeautomater.