Best summer holiday, after all.

Hemköp gör mig slö. Dessutom har jag tappat förmågan att vara trevlig. Jag kanske låter trevlig men jag står liksom inte bakom mitt uppmuntrande tonläge. Jag är så trött på att sälja mat. Det är inte så jewla roligt helt enkelt.

Fast en sak är bra. Med min likgiltighet kommer även förmånen att inte ta till sig all skit som vissa kunder passar på att spy upp på mig på väg ut med sina överfyllda fetknoppskassar.

Idag var det till exempel en man som försökte bråka med mig om att vi aldrig kollar ordentligt på lagret innan vi säger att en vara är slut. Jag orkade verkligen inte förklara att vi har alldeles utmärkt koll på vilka varor som ligger och ruttnar i källaren och vilka som faktiskt är slutsålda ibland. Jag ryckte mest på axlarna och beklagade sorgen. Could not have cared less, liksom. Då upplyste han hotfullt att han skulle tala med butikschefen om vår oförmåga att hålla reda på vårt lager och när jag höll med om att det var en ypperlig idé och informerade om att hon kommer tillbaka från semestern på måndag blev han verkligen skitsur. Han fräste åtminstone "hejdå!" innan han lämnade mig ifred.

Why don't you come, come away with me?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback