sotto voce

Ingen vill väl bli snuvad på konfekten, som man säger. Och om ni nu känner så: välkomna till Gnosjö. Här finns alltid konfekt att hämta. Inklusive alla underbara detaljer.

Jag känner rent spontant att jag borde göra en Rhodos. Det vill säga, jag borde dokumentera min resa till Roskilde dag för dag. Jag inser dock redan nu att samma problem kommer uppstå som faktiskt uppstod sist jag försökte mig på samma sak. I bästa fall kommer jag enbart ?bara? blanda ihop de olika dagarna och i värsta fall upptäcker jag i sluttampen att jag glömt bort någon dag helt och hållet. Men det är sånt som händer, sa han som stavade fel till Pride. (okej det var nog inget vedertaget uttryck)

Det är alltid svårt att veta hur, var och när man ska börja en reseskildring. För att stilla allas nyfikenhet kan jag ändå mycket pedagogiskt börja med en kort och koncis sammanfattning: Roskilde -07 började kalas men omvandlades någonstans på vägen till Besudlad -07. Men jag är verkligen inte bitter. Inte någon gång i hela mitt andefattiga liv har jag upprepat frasen: "Life is so good" så frekvent under så kort tid.

Hur som helst. Det är i en av Sveriges mest underskottsdrabbade kommuner som resan mot våra grannars rödvita flagg tar sin början. Det där med kommunala prioriteringar är förfärligt överskattat. Jag tycker i alla fall att I-love-Hjo-skyltarna är jättefina.

Det är lördag i Hjo. Dagen har spenderats åt allt annat än att packa de sista livsupprätthållande don som kan tänkas behövas under en veckas vistelse i en hög med dynga. Istället har dygnets första timmar fyllts med andra nödvändiga aktiviteter som glassintag och bad i Vättern. Vackert väder i all ära ? men inte hade en uttråkad husbilsturist vinkat till någon som badat i strålande solsken och med en vattentemperatur över 17 grader?Efter många om och men, ett och annat hotfullt samtal om stormkök från Johannes och en kraftansträngning att bränna några sköna partyskivor lyckas vi ändå packa det sista, bli packade och packa in oss i Johannes bil. Jag intar baksätet med min egeninhandlade låda Becks och redan nu känner jag att livet är så bra. (för att översätta ett slitet uttryck till mitt modersmål)

Vi tar svängen genom city, via bankomaten där det gäller att trycka på den stora knappen för att försäkra sig om den fulländade vecka som ändå tycks ligga framför oss. Eller jag och Kristoffer trycker inte på några knappar. Det är ju inte vi som vet hur många flak öl det faktiskt är möjligt att förbruka under dygnets 24 timmar på en festival på den danska landsbygden. Innan vi beger oss ut på den stora E4: an avnjuter vi några bärs på en gemytlig sammankomst i härlig skaraborgsk anda. När klockan passerar tolv och det spritter i hela kroppen av att få höra soundet av Knurkhits dunka i bilen bär det till slut av mot Tuborgens och wienerbrödens egna fästning, Danmark. 

Resan ner går hjärtligt smärtfritt. Vad ska man säga? Becks, fotmassage och en nykter lastbilschaufför. Jag klagar inte. Humöret är på topp, stämningen fenomenal och tröttheten ignorerad. Fast kanske den ändå kryper upp till ytan när Kristoffer mycket allvarligt frågar om The Kristet Utseende är ett svenskt band. Alltså nej. Det är ett tyskt dansband med ryskt ursprung som gör sitt bästa för att producera svensk punkmetal. Sieg Hallelujah.

För att göra en kort resa ännu kortare så hoppar jag fram till ett av de andra topp-fem-citaten under Roskilde -07. Vi har precis parkerat utanför festivalområdet, klockan är alldeles för lite en solig söndagsmorgon och Johannes har just hållit sitt löfte om att svepa en öl när bilen slutat rulla. Den försvinner fort. Jag och Kristoffer blickar, fulla av beundran över denna slukande kapacitet mot en tom Becksflaska och lyssnar sedan till en ljuv suck följd av en rad andra orgasmiska läten. Med slutna ögon deklarerar Johannes oerhört övertygande: "Det här är fan bättre än sex."