sotto voce

Nu är jag hemma igen efter en alltför kort vistelse i Skaraborg. Men det där med kvalitets- slash kvantitetstid är uppenbarligen min kopp av te.

Efter att ha jobbat till tre i lördags satte jag mig i bilen och insåg att jag hade en ytterst spännande och framför allt svettig resa framför mig. Jag gillar att ha 30 grader i bilen och svettas på ställen man inte visste fanns. Resan gick hur som helst bra ända fram till en jewla rondell utanför Hjo där det inte var skyltat till Tibro. Jag ringde till Anna samtidigt som jag cirkulerade varv efter varv i rondellen. Hon var dock inte till någon större hjälp så jag gick in på Statoil och frågade efter vägen. Och ksching sen var jag framme i Sveriges möbelcentrum Tibro.

Väl där fick jag låna duschen eftersom Anna innerst inne tyckte att jag luktade omåttligt illa. Under tiden lagade hon en mycket kulinarisk måltid med curry. Till detta fick vi dricka folköl då systembolaget i Tibro stänger klockan 13.00. Mumsfillibubblans.

Det lilla problemet löste sig dock under kvällens lopp. Anna vet hur man använder ett visakort och hur man skriver under med Cheddar af Bacon. Det var för övrigt mitt enda krav. Jag är inte den som är den. Hitler Boberg funkar också har jag hört.

Efter att ha skakat våra luriga bland alla svettiga fjortonåringar åkte vi tillbaka till Tibro, åt och sov. Dagen därpå (i ljuset av en blixt klev Anna upp och kokade te) och jag bakade scones. Våra cornflakes var inte torra så att säga.

Höjdpunkten på dagen blev en utflykt till Hjo. Vi besökte ICA och sen åt vi muffins och spelade en variant av familjegeni vid Vättern. Life is so good. I love Hjo. Det kunde nästan inte ha blivit bättre.