sotto voce

Nu har jag gjort det igen - drömt alltför mycket om flygkatastrofer. Det känns som om jag har varit orolig slash ledsen slash förtvivlad hela natten. Konstigt nog är jag aldrig med själv i planen utan sitter på säkert avstånd och ser dem störta. Och ändå är det alltid mig det är mest synd om i drömmarna. Jag tror bestämt att jag lider av ett överdrivet tidsfördriv framför National Geographic Chanel - Minutes from disaster.

Hur som haver så vaknade jag upp till det bästa möjliga tänkbara: mammas scones, kaffe och Göteborgspostens Del 3.

Nu börjar söndagen. Ich habe viel zu tun.