sotto voce

På tal om kapitalism. Idag är det min sista inkomstdag den här veckan. Skönt skönt skönt. Jag ska njuta av helgen av hela min själ.

Jag börjar på allvar tro att jag lider av någon form av skada. Det är skrämmande hur arg jag kan bli på vissa kunder. Jag skojar inte - det riktigt bubblar i mig. Och de behöver inte ens göra något anmärkningsvärt. Den värsta av alla är en sexårig pojke som ser äcklig ut och leker med tejpen på inslagningsbordet. Men jag är en reserverad person och fortsätter le.

"Anal" är här för att stanna, som mamma sa. Ordet har redan letat sig in i vår familjs ordförråd men jag trodde faktiskt att det var oss det var fel på. Men idag läste jag en krönika i den välaktade Göteborgsposten där skribenten i fråga skrev någonting i stil med: "analt nog...". Är det ett tryckfel eller har bajskulturen vidgat sina vyer?

Just nu sysselsätts min hjärna med att tänka ut pedagogiska övningar. Det går väl sådär, på en höft.