LKW-Kuss

Interkulturell kommunikation alltså - det är en intressant profilkurs. Jag menar hur roligt är det inte att jämföra kassabandens längd i Tyskland och Sverige eller konstatera att kassören i en kiosk i Tyskland faktiskt erbjuder sig att öppna ölen man just köpt.? Det skulle aldrig hända på systembolaget.

Intressantast av allt var ändå att tyskarna pussar sina föräldrar på munnen när de träffas. Det skulle minst sagt kännas en smula obekvämt för en svensk. När Thomas, vår fantatiske professor, även han medger att han pussar sin föräldrar utbrister någon (inga namn nämnda):

- Men det är väl ingen långtradare då va?
Thomas kollar ofrånkomligt undrande ut över klassen och personen som just ställt denna befogade fråga översätter:
- Es ist wohl kein LKW-Kuss?

Jag kan säga att denna utmärkta översättning inte ökade Thomas förståelse.

Let me think about it.

Nu är jag tillbaka efter några dagars vistelse i Kristoffers nya lägenhet. Utan soffor då såklart - tah men jag fyllde ut tomrummet.

Jag måste bara nämna den mest komiska händelsen för i år:

Emelie är och besöker Karolina i Växjö. Efter en trevlig kväll med ciabattor och delikatobollar beslutar de sig för några timmars sömn. Morgonen därpå vaknar de till ljudet av "Jag sitter i permobil". När de tittar ut genom fönstret märker de till sin besvikelse att marken är täckt av ett gråvitt snöslask. Hur som helst så erbjuder sig den godhjärtade Emelie att skjutsa Karolina till skolan. Hon bär till och med hjälpsamt ut Karolinas resväska till bilen. I denna väska ligger allt Karolina behöver för sin kommande vistelse i Hjo. Det faller sig nämligen så att Karolina ska åka direkt till Hjo med tåget efter sin tidiga onsdagslektion.

Emelie rullar upp bilen utanför skolan, ger Karolina en kram och säger: "Glöm nu inte väskan. Den ligger därbak." Det ska Karolina naturligtvis inte göra, hoppar ur och går runt bilen för att lasta ur sin väska. Precis när hon ska ta tag i handtaget på bagageluckan kör Emelie iväg. Karolina grips av en lätt panik, börjar skrika, vifta med armarna och springa efter den ständigt ökande bilen. Allt för gäves. Hon sliter fram mobilen och ringer ett x-antal gånger till chauffören i fråga, innan hon ger upp och påminner sig om att Emelie sällan svarar i telefon när hon kör bil. Vad ska Karolina göra? Om några timmar avgår hennes tåg mot Hjo och i en bil påväg mot Bor ligger alla hennes nödvändiga tillhörigheter... 


Korinter och lejon.

Igår hade jag verkligen en svacka. Den kom helt utan förvarning. Det är då man har världens bästa att gråta ut hos.

Nu har jag haft min första muntliga tenta. Jag var såklart aspissnervös, darrade ofrånkomligt tydligt på rösten och kände mig lika behaglig som en kvinna i klimakteriet. Men det gick ju faktiskt vägen. Så nu firar jag med att baka in min nya lägenhet. Det blir scones naturligtvis.

Imorgon håller jag tummarna för att Emelie kommer hit och umgås. Det vore toppen!

"Vad har jag att ge dig,
som ingen annan har?
Jag är ingen särskild,
medan du är underbar."