Antistressmetoden.

Jag är inte som jag brukar. Kom på mig själv med att vilja somna innan. Jag gick till och med och lade mig. Bara det är olikt mig. Och när jag låg där behagligt nedbäddad så önskade jag mest av allt att jag bara skulle somna och inte vakna förrens mamma och pappa knackar på dörren ikväll. Hur kan jag tänka så? Jag är ju en sådan där som får ångest över att sova för länge på morgonen. Man kan ju inte sova bort hela dagen.

Nu är jag i alla fall vaken. Har verkligen massor att göra men om sanningen ska fram ligger jag fortfarande i sängen - med nästan gott samvete.

Nyhetsmorgon.

Jag tycker verkligen att det är skönt att gå omkring på morgonen, har gott om tid på sig och låta Nyhetsmorgon stå på i bakgrunden. Det är något speciellt med Nyhetsmorgon. Kanske är det för att de på något sätt lyckas få det att se mysigt ut att gå upp jättetidigt, sitta i en soffa och debattera och lyssna på fräsig livemusik.

Idag har jag bara föreläsning mellan 10.15 och 11.45. Det känns faktiskt jättebra.

Jag känner ett starkt behov av att prata med Jonna. Det känns så längesen samtidigt som det inte alls känns längesen vi satt överallt och ingenstans och skrapade trisslotter.

Jag har i allafall fått en tid hos min tyska läkare. Hon ska ta bort min monsterleverfläck - hurra!


Nicht geil.

Vad är det för fel i huvudet när det liksom ilar och spränger i omgångar? Och ibland känns det jättebra?

Nu ska jag i alla fall röra på mig. Det kanske hjälper. Sen ska jag överväga att vara stundentenlig och besöka stallarna. Det beror sig på vilket läge mitt huvud befinner sig i. Det är hälsosamt att blanda alvedon och alkohol annars har jag hört. Gärna mycket alvedon.

Uew, jag måste börja packa ihop alla min saker. Och ställa in mig på att SJ kommer bli min bästa vän en månad framöver. Hurray.

Hilfe, bitte.

Åh vad jag älskar mitt huvud just nu. Det har varit emot mig ända sedan jag gick upp i morse. Det liksom trycker och spränger i det. Inte ens engramsalvedon hjälper. Skjut mig.

Helgen var i alla fall toppen.
 
I onsdags plockade jag fram min romantiska sida och överraskade med en delikat middag. Det smakade bra och jag känner att jag nog förträngt romantiken inom mig. Jag tror alla skulle bli förvånade över min kvinnliga sida. Förutom Frida då som hävdar att jag är Venus själv. Det är väl lite av en överdrift.

Jag ska inte utsätta mig själv för det afrikanska rörelsemönstret idag. Då spricker nog mina tinningar.


Badapapa - ich liebe es!

Tack hyresbostäder - från första november har jag en egen etta. Jag trodde jag skulle avlida i glädjerus när jag hörde deras meddelande i min röstbrevlåda. Äntligen äntligen äntligen.

Idag har jag även ätit Berlinmat. Inte Döner men havregrynsgröt med äpple, russin och kanel. Dazu eine Scheibe Vollkornsbrot mit Frischkäse. Det är verkligen rätt tid på året att äta gröt.

Nu ska jag försöka vara effektiv i mitt pluggnade. Imorgon kommer Kristoffer och då tar jag semester. Mums.

2 %.

Tröttheten känner absolut inga gränser. Det är angenämt att vakna av sin ringsignal klockan två.

- Man kanske skulle kolla på formel 1. Eller på sånt där när hästar springer.
- Trav menar du?
- Ja.

Snart är det onsdag. Jag längtar ut i fingertopparna. Onsdagar har blivit en bra veckodag. I onsdags var Emelie och lyste upp tillvaron med sitt blonda hår. Och så åt vi mat såklart. Och sov för lite. På onsdag kommer Kristoffer och då jävlar ska vi ha kvalitetstid. Yes box no square.



Grogg.

Dagarna går fort ändå. Snart är det vecka 38. Hela mitt liv är uppbyggt kring veckonummer. Särskilt vecka 38. Då kommer Kristoffer hit. Äntligen äntligen äntligen.

Idag har jag haft min första grammatikföreläsning. Jag ska inte skriva här att jag tyckte den var intressant. Vi fick i alla fall lära oss varför grogg heter grogg. Det är efter namnet på en tysk kapten. Varje gång sjömännen gick i land efter en lång tid på havet skulle de bli bjudna på sprit. Den rare herr kapten Grogg var dock för snål för att ge sjömännen ren sprit så han spädde ut den med vatten. Tänk att utspädd sprit har blivit en del av den svenska kulturen.

Växjö nästa.

Jack Johnson gör mig sällskap efter en dag av tysk skönlitteratur.

- Det är då faen att vi inte kan betala din hyra. Tänk, det hade varit perfekt.
- Ja, men kom ihåg: det bästa i livet är gratis - förtutom jag då
.
- Du är min egen lilla faktura.


2 personer på Huset.

Usch vad jag är bitter idag.

Bostadsångest.
Jobbångest.
Tjockångest.
Träningsångest.
Slöhetsångest.
Tågångest.
Pluggångest.

"Dödsångest då? Nej det ser jag ju fram emot."

Man måste ändå kunna skratta åt sin misär. Jag och Emelie kan.


Lunch.

Min första riktiga föreläsning. Jag är positivt överraskad ändå. Man blir liksom inte jättetrött i huvudet och det är till och med intressant. Plus att man får lyssna på klassisk musik i pausen. Tänk om jag blir kulturell nu?

Jag åker nog hem idag och står till Hemköps förfogande. It is a win win situation. Jag kommer vara konstant fattig i minst tre år. Man får göra det bästa av situationen.

Kristoffer säger:

ta gärna med dig mat till föreläsningen också..det kommer öka din akademiska trovärdighet med 12%

Kristoffer säger:

10 till om du har kaffe och kaka med dig


Karolina ett-noll.

Självdisciplin ska bli mitt nya andranamn.

Jag har faktiskt utnyttjat min hjärnkapacitet mer idag än vad jag gjort sammanlagt under mina månader på Hemköp. Det känns upplyftande.

Jag sitter här i valet och kvalet och funderar på när jag ska återvända till die Hölle aka der Arsch am Welt aka Gnosjö. Jag måste ju liksom hem och jobba. Jag funderar nog en stund till.

Nu ska jag väl inte besudla mina framåtskridande karaktärsdrag mer.

Schweinerei.

Om jag kan stå och gå, utan att det ser ut som om jag lider av någon bokstavskombination, imorgon återstår att se. Men förutom att jag är en sådan där som tar ett äpple så är det även jag som får höra att jag ser hur som adhdstörda släktingar på krogen. Jag har nog inget mer att tillägga.

Ikväll har jag varit på afrikansk powerdance. Respekt till alla som kan skaka rumpa, slänga med huvudet och samtidigt hålla reda på sina armar i takt till bongotrummor.

Verdammt noch mal.

Auf Wiederschnitzel!

Idag börjar det. På riktigt. Jag kommer vara lamast i Växjö och jag kommer absolut inte kunna säga en fullständig tysk mening korrekt.

Igår var jag på söndagmiddag hos mina kusiner. Det var ytterst trevligt, inte enbart tack vare den goda maten, utan också för lite släktskapsutövning sådär på söndagseftermiddagen. Dessutom var jag hurtig och besökte allas vårt älskade Friskis & Svettis. Jag har inte ens träningsvärk idag. Respekt.

Nu borde jag ta mig samman och göra mig respektabel.

Jag vet inte hur det är för er...

men min första sittning är avklarad. Den var angenäm för använda ett passande adjektiv till något så skönklingande som sittning.

The prettiest thing I ever did see.

You know I love you baby
More than the whole wide world
I'm your woman
You know you are my pearl
Let's go out past the party lights
We can finally be alone
Come with me and we can take the long way home
Come with me, together we can take the long way home
Come with me, together we can take the long way home