sotto voce

Åh vad jag älskar mitt huvud just nu. Det har varit emot mig ända sedan jag gick upp i morse. Det liksom trycker och spränger i det. Inte ens engramsalvedon hjälper. Skjut mig.

Helgen var i alla fall toppen.
 
I onsdags plockade jag fram min romantiska sida och överraskade med en delikat middag. Det smakade bra och jag känner att jag nog förträngt romantiken inom mig. Jag tror alla skulle bli förvånade över min kvinnliga sida. Förutom Frida då som hävdar att jag är Venus själv. Det är väl lite av en överdrift.

Jag ska inte utsätta mig själv för det afrikanska rörelsemönstret idag. Då spricker nog mina tinningar.