Efterbörda.

Inflyttningsfest - fyra månader efter själva inflyttningen. Det finns alltid anledning att fira.

Det blev en ytterst lyckad tillställning, stämningen var god och lägenheten välstädad. Snacks och snittar i vuxen tappning. Jag gjorde en insats och dekorerade pepparkakor med ädelost och päronskivor. Med andra ord: jag skar fula, alldeles för stora päronbitar och tryckte stolt fast dem på de prydligt uppradade pepparkakorna. Lite som att låta ett barn hjälpa till med matlagningen: "Ska jag skära dem såhär?", "Blir detta bra?" osv. Man ser själv att ens kreativa skapelse rakt igenom är ful men fiskar ändå efter komplimanger - "Haha, tittade vad fula de blev". Och alltid finns det någon vänlig själ, som sympatiskt lovar att "jovisst, de blev ju jättefina". 

Som sagt, det blev en mycket trevlig kväll - mycket Bonnie Tyler och Chapel Hill. En hel del prat om barn också:
- Man måste ju tänka på sin efterbörda - eller vad heter det nu igen?
- Du menar avkomma?
- Ja, just det.

Kommentarer
Postat av: emelie

en annan är dumpad och tjock och lyssnar på "do you think you're better off alone" mitt i natten.



jag är en sorglig och sorgsen varelse.

2008-12-17 @ 00:59:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback