Don't mug yourself.
Jag blir galen, stop me if I'm wrong. Känner mig fortfarande pigg, tack youtube.
Saturday wait.
Den övervägande delen av min tankeverksamhet har ändå ägnat sig åt att försöka förstå varför ingenting på tv-shop är sant? Jag skulle bli så lycklig om "meaningful beauty" faktiskt fungerande, antar jag. Köp dig lycklig gånger hundra. Man skulle ju bli pank.
Jag önskar att jag förstod mig på flugfiske, ja eller fiske över huvud taget. Det ser så idylliskt ut att stå där och fiska fiskar, Gärna i galonbyxor upp till armhålorna och med ett glatt humör. Tråkigt nog har jag varken haft galonbyxor eller ett glatt humör de gånger jag faktiskt har försökt mig på fiske. Jag har aldrig fått napp och utgår ifrån att det heller aldrig kommer att hända. Kanske, om jag fixar galonbyxorna.
Gårdagkvällen blev mycket trevlig. Med min bristande självinsikt i handväskan gick jag slutligen med ut. Så nu sitter jag här med fyra timmars sömn för lite, minst.
Ikväll ska jag på julbord: "Oj, vad tidigt" som Frida sa och jag svarade "Men det är inte förrän sju". Sen insåg jag hur hon menade.
They'll be making sure you stay amused.
Vi hade i alla fall mycket roligt åt just detta, dels under vår debatt om Darfur (ja, ibland är man osmaklig nog att vara hysteriskt trött vid allvarliga tillfällen) och dels när jag och Teresa sedan satt och läste i vår underbara lärobok "Internationella relationer".
Ordet inkompetens dyker naturligtvis upp i en mening: "Ofta handlar det om ett behov av makt och kontroll, och inte sällan kan ursprunget spåras i djupt liggande känslor av osäkerhet och inkompetens" Utan att läsa kommande mening läser jag upp denna mening och byter, lustig som jag är, ut ordet "inkompetens" mot "impotens". Teresa skrattar såklart, antingen av ren sympati för min trötthet eller på grund av dålig humor. När jag sedan läser följande mening finns det inga gränser för mitt skratt: "Ledare med mycket stort behov av makt och kontroll har en benägenhet att hårdna under stress och inta hökaktiga positioner i konflikter".
Jag har faktiskt inga ursäkter för att jag tycker att det är skitroligt.
Ikväll är det Great Party. YEAH.
Dags att vakna, igen.
Rosa pantern.
Nu är vi äntligen färdiga med vårt grupparbete. Mitt har mot denna arbetsform förenas med en uppsats om samarbetets betydelse på internationell nivå. Känns fint.
Idag ringde Jonna. Nu ser jag fram emot en facebook-inbjudan till en helkväll i Kjelles bar. One person invited. Kommer definitivt svara med "maybe", bara för att verka lite viktigare än vad jag egentligen är. För er som inte vet: Kjelles bar är den bästa baren alla kategorier.
1) Den stänger aldrig.
2) Kjelle står för spriten.
3) Ett besök i Kjelles bar inkluderar alltid en date med Jonna.
4) Jonna agerar bartender, inga recept behövs.
5) Man kan komma tillbaka på morgonen och stilla huvudvärken med Cola.
5) Jag är alltid välkommen. (since you became a VIPerson it's like your (alcohol) problems have all worsened)
Ja, ni ser. Vissa har det bra. Jag är en av dem.
You just have to tell her, that you're dying to kiss her.
Agressiva undertoner.
Dagens bästa är ett lyckat tentaresultat. Det finns många anledningar till att dricka öl, ofta. Detta är en av dem.
Min lägenhet ser ut som jag känner mig. Men det förtränger jag lite till. Lyssna, och glöm kamrater.
Jag vill fortfarande se The Streets.
Just when I discovered the meaning of life, they change it.
Just when I'm loving life, it seems to start raining.
I pulled the sail safe switch, sea sail and I'm into the stars.
I love the rain out my skies. The sky's now red, my eyes reflect jets.
Smiling at this blessing, this life is the best.
I'm the lord of the ring.
Vilken udda helg. På ett bra sätt, verkligen.
På mitt pluskonto ska läggas att jag för första gången sett Sagan om ringen. Jag är ganska stolt ändå. Det ligger nämligen i min natur att somna så fort jag ska tar mig an en film. Nu höll jag mig hur som helst vaken tills det var 20 minuter kvar av denna pompösa skapelse. ("pompös" är ett ord som slank ur mig i en fördomfulls konversation om filmen i fråga, än har Kristoffer dock inte lämnat mig)
Anyhow, med 20 minuter kvar av potentiell sömn ringer min desperata syster. Hon ska tydligen skriva en låt på musiken i skolan och sitter lördagkväll nedkörd i omotivationens djupa träsk. Jag hade också ringt till mig om jag var hon. Med en hysterisk stämma får hon fram "text-kan-inte-måste-skriva-kommer-få-dåligt-betyg-mamma-kan-inte-hjälpa-mig-vad-ska-jag-skriva-om-vi-får-inte-jobba-i-grupp-men-det-får-dom-i-D-livet-är-orättvist". Nemas problemas, jag har också varit tretton och vet att en mammas försök till hjälp lätt kommer i konflikt med ens egen uppfattning om att man kan bättre själv. Med ett naturligt försprång gentemot mamma tar jag självsäkert på mig uppgiften att hjälpa ett syskon i nöd. "Ge mig en halvtimme", säger jag ivrigt och tror för en kväll att jag är Max Martin. Tre timmar senare ringer jag upp igen och låter henne lyssna på ett poppigt mästerverk om Gandalfs skägg. Det går inte hem. Reaktionen blir ett "jaha" och jag försöker ignorera besvikelsen i hennes röst. Till så stor hjälp var jag.
Jag känner ändå att lördagkvällens projekt gav en helt ny kreativ dimension till mitt och Kristoffers förhållande. Jag skrev texten, lade ackorden och sen gjorde han allt ballt i datorn. Tillsammans sjöng vi knagglig stämsång som inte var meningen att gå i stämmor. Det är som när vi visslar, vi visslar inte likadant. Jag sjunger alltid falskt.
Ska för övrigt ta mig denna skapelse till Jonna i Paris. Jag tror hon skulle uppskatta vårt sjuka tidsfördriv. Även hon och jag har en gemensam historia som låtskrivare. Vi skrev om allt möjligt viktigt: träd, sniglar, homosexuella och lögner.
Helgen har även innehållit två spinningpass. Kärleken innehåller många prövningar, som jag sa till Kristoffer när han helst av allt ville cykla på mig med sin spinningcykel om detta nu hade varit möjligt. Som tur var satt jag på ett hånflins avstånd. Det var två roliga pass, mot alla odds. Vår hurtige ledare var en gammal man, som var hemskt trevlig och vältränad. Roligast av allt var ändå att han berömde mig varje gång han gick runt i salen för att heja på alla hjärndöda individer som förstör sina liv med spinning. När han sedan kom till Kristoffer gav han alltid tips på hur han skulle cykla i takt och hänvisade till min goda teknik. HAH. Som sagt, kärleken innehåller många prövningar.
Mitt kylskåp är tomt, det är kallt och jag är trött. Detta betyder alltså en ofrivillig promenad till ICA.
There are many reasons for blushing.
För övrigt måste jag byta min väckningssignal på mobilen. Om jag inte dör av något annat, exempelvis att bussen kör ihjäl mig, så kommer jag garanterat dö av chock när min väckarklocka brakar igång. Det är lustigt, den som kändes som ett så bra val när jag ställde in den mitt på ljusa dagen.
Nu kom det över mig igen, jag trodde för en sekund att jag var sen till bussen. Bäst jag skyndar mig i förebyggande syfte.
I think I love you more, than you like me.
Jonna ska se The Streets ikväll. Jag skulle offra en njure. Jag är avundsjuk rakt igenom. Som tröst youtubar jag The Streets istället för att plugga. Dry your eyes, mate. I think I love you more than you like me. I want to go to heaven for the weather, and hell for the company. Maybe it's just my high fever. Fit but you know it. I came to this world with nothing, and leave with nothing but love, Everything else is just borrowed.
Föd mina barn.
Fan vad du är grym, jag tar tunnelbanan.
Tanken var att infoga en bild på ett flak Becks. Men eftersom jag har mina brister inom teknikens område så blev det en bild på min bror istället.
Det jag vill få fram är ett tack. Det finns de som tänker på mig när de åker till Tyskland och köper sprit.
Jag har favoritölen i min ägo - så kom alla mina vänner så vi kan umgås.
My heart melts like ice cream cones.
Godbitar från helgen.
Deliriously.
Mysteriously.
I'm feeling curiously marvelously.
Super.
Duper.
My evil tongue, does seem to run, with a mind of it's own.
Ett: jag är ganska glad - jag har en vägg att luta mig mot.
Två: det står två glada tjejer bredvid mig, och ja är glada trots att de förmodligen är bakis och trötta i benen - underbart med människor med ett stabilt humör!
Tre: min glädje över väggen försvinner, det hade varit fint med en sittplats.
Fyra: de glada tjejerna är onormalt glada, det stör mig.
Fem: konduktören luktar svett.
Sex: jag mår illa men upplever ändå en viss tillfredsställelse med att ha kommit halvvägs.
Sju: den glada tjejen bredvid mig är tjock, varför tar hon upp min plats?
Åtta: den glada tjejen är inte större än någon annan, jag ångrar min onda tanke.
Nio: jag hatar SJ - Hestra nästa - jag tänker söndagsstek och förstår att det inte hjälper att hata SJ, jag måste ändå stå sista biten, var inte sur Karro, nej det går över.
Tio: jag kliver av i Gnosjö, stör mig på att folk står i vägen, tar mitt förnuft till fånga och inser att de inte kan flytta sig åt varken höger eller vänster, relief.
Ein Bier auf's Leben!
Kvällen till ära:
I go hard, I go home.
Med ena armen i kylskåpet och ett öga på mikron ska jag vända upp och ner på en burk med gammalt ris - i sophinken var tanken. Men eftersom jag uppenbarligen överskattat min egen simultankapacitet, så missar jag sophinken. Lite småirriterad tänker jag att, shit happens, och börjar sopa ihop riset i små högar, varpå jag glömmer bort mitt kaffe i mikron. Ja, jag värmer kaffe. Kristoffer tycker jag är äcklig, eller åtminstone att jag är för lik gamla människor. De värmer tydligen också på gammalt kaffe. Hur som helst, så blev det väldigt varmt och fick en lite för besk eftersmak.
Alltså: det ligger ris på golvet, jag dricker äckligt kaffe och diskberget är fortfarande lika högt. Dessutom har jag grus i sängen. Jag tänker att det är då det är dags att dammsuga?
MOVE
GRATTIS EN DAG FÖR SENT
Öst, väst, nord, syd.
Öst, väst, nord, syd - nej det är inte ett hån mot Kristoffer, det är titeln på en bok jag kämpar med. Eller kämpar kanske var att ta i. Hur som helst så blir man så skönt sömnig så fort man öppnar den. Jag antar att jag får lägga stor vikt vid den ändå, eftersom föreläsningarna lämnar en hel del att önska.
Varför dör alla mina växter? De får ju vatten vid ett flertal tillfällen i månaden OCH jag tittar kärleksfullt på dem minst en gång om dagen. Och så går de och dör ifrån mig, en efter en. Jag förstår varför det finns en marknad för plastblommor. Det är människor som jag som överväger att köpa dem. Och Emelie såklart, fast hon tror ju att de är riktiga växter.
To the beat box, spin around.
Idag börjar en ny delkurs - Internationella relationer. Är lite frustrerad över all "fullständig information" som ligger på studentportalen. Att veta vad man ska läsa hade känts lagom fullständigt. Eller det kanske bara är jag?
Ikväll ska jag slåss!
I want to go to heaven for the weather, and hell for the company.
Long time, no seen.
Idag är det verkligen måndag. Måndag som i betydelsen måndag - det regnar, allt är grått och man vill liksom inte göra något alls. Trots bristande karaktär och obefintlig motivation har jag ändå gått runt sjön. Till vilken nytta kan man undra? Det var varken roligt eller skönt. Förutom att jag blev genomblöt. tack vare Växjös ultimata regnstatistik, slutade ytterligare en funktion på min mobil att fungera. En ganska viktig och basic funktion kan man tycka, nämligen BILDSKÄRMEN. Jag är inte bitter. Nu kan jag varken prata i telefonen utan headset eller se vad jag gör. Det känns fint, heja sony ericsson. Två-noll till er.
Anyhow. Nu är allt bokat till Paris. Tåg till Kastrup och hela kittet. Jag längtar av hela min själ.