Vetenskapliga metoder tar upp alldeles för mycket tid av mitt liv.

Jag vet att jag är usel på att uppdatera. Men jag är trött när jag vaknar, trött när jag pluggar och trött när jag går och lägger mig. Men hjärtklappningen håller mig vaken. Skynda skynda skynda.

I helgen tog jag mig friheten att impulsåka till Göteborg. Det var inte alls planerat. Det var snarare planerat att INTE åka dit. Och så blev det som det blev. Jag fick i alla fall se skärgården med Kristoffer, Erik och Ulika. Dessutom hann jag racerumgås med Julia och Emelie. Nästa gång jag åker dit ska jag våldgästa alla mina vänner.

Nu sitter jag och är bitter men hittade till min stora glädje en av Tigas nya:

PM och voltvändningar.

Återigen en intensiv vecka. Efter min blixtrehabilitering i Gnosjö kom jag tillbaka till Växjö igår. Jag blev såklart välkomnad med mat hos Teresa. Efter tre ihärdiga försök att formulera en frågeställning till b-uppsatsen, lyckades vi till slut få till något som verkade rimligt. Vi mailade över skiten till vår handledare och krävde HANDLEDNING för att kunna fortsätta. Kvällen avslutades med rabarberpaj hos Frida. Tuppen upp.

Idag begav jag och Teresa oss till simhallen runt åttasnåret. Happy times. Vi kände oss hälsosamma och jag fick öva crawl och voltvändning - och gissa: jag gjorde framsteg. Antingen är Teresa en stor pedagog eller så är jag helt enkelt oförskämt begåvad. Jag menar: kan man inte crawla vid 22 års ålder, är det faktiskt inte så lätt att lära sig.

Efter vårt hurtiga träningspass gav i oss i kast med pmet och fick till och med ett uppmuntrande mail från vår handledare. Jag skrek: jag ser ljuset Jonatan! Och kände mig lättad för första gången på en månad.

Dagens sämsta är en uppsnittad tumme.

.

Det här med skolångest. Nu tar jag en liten time out.

Jag ska till Göteborg!

emelie säger:

jag måste sätta mig och plugga nu

annars kommer jag skära mig i armarna

im sorry

Karolina säger:

Oj.

Då tycker jag att du ska plugga

emelie säger:

ja. jag också.

blir sååå tråkigt annars.

Karolina säger:

Ja faktiskt.

emelie säger:

men vi hörs imorgon eller dyl

PUSSEN!

Karolina säger:

Det är så dyrt med rakblad.

Ja det gör vi!

PUSSPUSSPUSS

emelie säger:

och plåster

speciellt om man vill ha fräsiga plåster med bamse på, och det vill man ju

Karolina säger:

Ja.


Du är tjock. Varför?

Vilken hektisk vecka: årets sämsta seminarieinsats, big comedy och bio. 

Kristoffer har alltså varit här och försett mig med underhållning. Big comedy var såklart toppen, och David Batra var bäst. Jag älskar honom. Bion igår var också riktigt bra - "Män som hatar kvinnor". Sen den, om ni inte sett den.

Idag har jag botat ensamheten med träning. Det var skönt för en gångs skull.

Dagens händelse är ändå när ett par, som går framför mig (och äter glass ur en tvåliters burk) vänder sig om och frågar: "Såg du vad som föll från himlen nyss?". Jag tänker: "Ni är höga" men svarar artigt: "Nej" och tittar upp mot en tom klarblå himmel. De pekar på något vitt gegg på sina armar och säger att det kanske är fågelbajs. Jag svarar att det verkar rimligt men då invänder de med att det inte är några fåglar inom synhåll. "Det kan vara glass", säger den ena av dem och den andra svarar: "Ja kanske, men jag har ingen lust att smaka".

Jag går därifrån och tänker att det var en lustig händelse.

Aprillistan.

Ge mig semester. Metodkursen har kommit till sin djupaste svacka, förhoppningsvis.

Vi hade åtminstone roligt när vi läste moderaternas partiprogram inför valet 2006. De vill gärna minska utsläppet av växthusgaser och de är för en sänkning av bensin- och dieselskatten. Det gäller att nå så många väljare som möjligt, eller hur var det? Och just det: för att minska trafikolyckorna bland unga vill de poängtera sambandet mellan riskerna man utsätter sig för i trafiken och hur höga premier man måste betala. Det verkar logiskt: jag kör inte ihjäl mig så jag slipper betala så mycket.

Ja som sagt. Ge mig semester.

Det löser sig.

Varför dras jag till stora frukter? Finns det något bättre än gigantiska conference-päron eller majestätiska granny-smith-äpplen? Det gör det förmodligen men just nu har jag precis klämt ett jätteäpple och känner att ja, livet är bra trots allt.

Pappa planerar köksrenovering och mamma är på jobbet. Det känns precis som en riktig helgdag hemma i Gnosjö. Pricken över i:et kommer vara att jag snart kommer be min syster att följa med på en långpromenad. Vi är inte mobbade, vi har bara för lite vettigt att göra,

Ikväll bär det av mot Växjö igen. Några hundra sidor missad läsning och en rejäl dos skolångest lämnar jag nog kvar här tror jag. En metodkurs ska man ändå inte kunna teoretiskt intalar jag mig. Och det löser ju sig - det har Jonna alltid sagt, i motvind som uppförsbacke. Och hon har alltid haft rätt.

Jag glömde: biljetterna är bokade!


Glad påsk!

Nu är jag visst dålig på att uppdatera igen. Men det är ju faktiskt påsk.

Helgen har tillbringats i Gnosjö med alla möjliga aktiviteter: simträning med Johanna och Kristoffer (alltså: Johanna försökte lära oss simma som proffs, Kristoffer blev sur trots att han hade blåa simglasögon och jag blev sur för att Kristoffer var sur och Johanna blev förvirrad för att vi var sura), efter detta fotboll(!) med Johanna och Kristoffer (jag var fortfarande sur men blev glad av tanken på att pappa sagt att jag kunde blivit bra på fotboll om jag kunnat se skillnad på en pingisboll och en fotboll) och till slut grillkväll. Ja ni hör, en hysterisk dag.

Igår var det någon form av minisläktträff, som jag, Kristoffer, Tobias och Carin avvek från inom rimlig tid. Istället åkte vi hem till bror och drack öl och vin och diskuterade fängelsestraff till halv tre. Efter att ha missat pappas vädjande sms: "ring till min mobil när ni vill hem", ringde jag till hemtelefonen och väckte hela familjen. Pappa kom och hämtade oss och vi var såklart tacksamma.

Väl hemma försöker vi smyga igenom huset utan att tända, borsta tänderna tyst och skynda in i mitt rum utan att återigen väcka hela familjen. Kristoffer lyckas väl: för er som varit hemma hos mig vet att slå-upp-på-en-dag-hus är ytterst lyhörda, ni vet också att alla sovrum ligger bredvid varandra, dessutom vet man att det mellan mitt rum och toaletten står ett ståtligt golvur. När Kristoffer ska "slinka" in i mitt rum från toan, slinker han rakt in i detta ur. Det börjar slå och bröla obönhörligt högt och jag får kväva hysteriska skrattattacker.

Imorse frågade jag mamma om hon hört det hela och hon svarade:
- Ja, jag undrade hur mycket zubrowka ni hade druckit egentligen.

Förlåt Frida för att jag inte uppdaterar - här en dag ur min intressanta levnad!

Numera har jag bruna ögon. Eller åtminstone bruna linser. Teresa tycker att jag ser otäck ut. Jag tar det som en komplimang.

Metodkursen har gått ifrån att ha varit en disaster till att bli produktiv. Statistik är ganska underhållande ändå. Teresa och jag konstaterade med glädje att förmiddagen gått så fort. Man hinner inte ens tänka på mat.

Just nu shoppar Johanna och Kristoffer nere i stan. Jag är inte bitter, kan hända att statistik är underhållande, men inte underhållande. Men jag får ju träffa dem sen - vi ska grilla (vart tog solen vägen?) och umgås. Det ska bli riktigt riktigt roligt. Om det inte vore för att jag hade moral och gått omdöme skulle jag ha "indoktrinerat"  (som Teresa sa) min syster till alkoholen vid ett sådant här tillfälle. Jag tror det var ordet "introducera", som hon sökte. Men som sagt: jag är god syster.

Imorgon bär det av till Gnosjö för lite påskfirande. Ich freue mich schon. Ska bli fantastiskt att äta familjen ur huset.

Ta mig till havet (och gör mig till kung?)

Nu är seminariet avklarat. Det var ett trevligt seminarie, trots att vi hade gjort många fel. Hur som helst så är jag inte särskilt bitter. För en gångs skull känns det nämligen som att man lärde av sina misstag och att man fick ut väldigt mycket av diskussionen. Heja! Har jag blivit vuxen?

Snart ska jag bege mig mot stationen. Det ska bli så sjukt roligt att hälsa på Maria och se hur hon har det! Dessutom hoppas jag på att få en skymt av havet.

Min allmänna livsångest slash skoltrötthet slash brist på kvalitetstid med nära och kära var minst sagt påtaglig under gårdagen. Men idag vaknade jag med nya krafter och gör misstaget att sätta på tvn och fastna i ett program om hur man själv formar sitt liv. Enligt en samtalspedagog skulle man tydligen gå ur sig själv och titta på sitt liv med lite perspektiv för att kunna göra sina vägval. Det verkar jättejobbigt. Funkar det inte med att bara köra på och hoppas att man hamnar rätt? "If you don't know where you're going, any road will take you there"

Anyhow: AUF WIEDERSCHNITZEL, LOS GEHT'S!


Sol, vind och vin.

Ytterligare en dag av solsken och nedrullade persienner. Man borde vara mer som andra studenter: vräka ut sig på varje solig plats på campus, köpa glass på pressbyrån och "plugga" utomhus. Av någon anledning låter jag bli, i alla fall tills någon drar med mig ut i kvällssolen och jag råkar ha en låda vin. Det var det som hände igår. Nedda och jag satt på tuvfanängen och hade det gemytligt, så gemytligt att vi till slut hamnade på Sivans. Där var det som det brukade - överkomligt.

Försöker avsluta det sista inför seminariet imorgon men det går dåligt. Teresa, hilfe! Jag utgår ifrån att det löser sig.

Imorgon drar jag till Karlskrona för att träffa Maria innan hon åker tillbaka till Bonn. Ich freue mich schon. Eftersom min geografiska allmänbildning sträcker sig så långt att jag vet att Karlskrona ligger vid havet, så hoppas jag på sol.

Om jag kunde sjunga skulle jag sjunga "Sommarpsalm".

Jag vet inte vad det beror på, men jag tycker den är otroligt vacker.


April april...

Årets första riktiga vårdag. Första april dessutom: det närmsta  jag har kommit att bli lurad idag var när jag pratade med Emelie och hon sa att hon hade tänkt lura mig men kunde inte. Eller jag antar att jag inte blivit lurad, i så fall har jag missat hela grejen. Och det är ju, kul?

Har varit ganska organiserad idag: jag och Teresa tog tag i våra sista intervjuer, försökte oss på något som skulle likna en analys och tog oss sedan friheten att grupparbeta på distans efter lunch. Om det inte hade varit så förbannat långt och så dåliga förbindelser hade jag åkt till Hjo. Såklart.

Istället promenerade jag runt sjön, gymmade lite och pratade med Jonna om vår framtida semster (alltså i sommar). Jag måste kontakta min slashas till bror för en lite tydligare bekräftelse på om de ska med eller inte. Eller det kanske är bättre att kontakta Carin för ett utförligare svar?  Eller båda två? Anyhow, jag SKA ta tag i det där. Så vi kan boka billiga flygbiljetter och ha något att se fram emot.

Nu ska jag göra mig anständig, öppna ett worddokument för att stilla det dåliga samvetet och sedan klippa mig!