Där en slogan aldrig dör ut.

Jag borde avsluta min blogg. Den stressar mig. Ändå vill jag inte riktigt släppa taget.

Veckan: har tillbringats i Hjo, gott sei dank. Jag har såklart ätit Kristoffers paradrätt - köttfärssås. Vi har även hunnit med en joggingrunda och ett dopp i Vättern, vilka båda framkallade samma effekt, andnöd. Likt en val gled jag ut från piren och kom knappt upp igen. Har aldrig varit med om att kylan liksom klämmer åt runt lungorna. För första gången i mitt liv förstår jag varför Leonardo dör i Titanic.

Jag borde gå ut. Solen skiner och Hjo är en vacker stad. Pappa har lärt mig att Hjo faktiskt är en stad. På hans tid, dvs före internet och andra tidsfördriv, tävlade man om att rabbla orter med så kallade statsrättigheter. Hjo var tydligen en av dem. Hade man ännu mer tid över kunde man även tävla i att rabbla tågstationer utmed en viss sträcka. Jag förstår om man blev allmänbildad. Tack gud för eniro, där vidgas mina vyer.

Nu ska jag samla ihop min lekamen och gå ut. Ciao!

Heja autotune (jag saknar Kristoffer).


Äntligen hemma.

Karolina säger:

Herråååååå

(ljudet av när jag faller ner i en avgrund)

DONK

Kristoffer säger:

HAHAHAHAHAHAHHA

SÄG INTE SÅ!!!

då tänker jag på glaciärsprickor


Auf Wiederschnitzel!



Nu drar jag till Bonn. Den här låten gör mig glad.

När man behöver facebook som mest...

Nu får jag snart panik på riktigt. Har inte fått tag i Maria än och imorgon landar jag utanför Düsseldorf. Jag behöver åtminstone en adress. Vart ska jag ta vägen? Hur ska jag få tag i hennes telefonnummer? Jag är säkert hysterisk i onödan, men det var ett tag sen vi bestämde den här resan. Jag som aldrig varit i Bonn dessutom. Tur att jag kan göra mig förstådd på tyska i alla fall.

Nu har jag för övrigt sommarlov: oppneringen var lugn och kritiken väntad.

Snart sommarlov.

Det blev en trevlig gårdag på stallarna. Den sista kvällen för terminen. Och jag vaknade tidigt som vanligt men tog tag i alla viktiga saker: flygbiljetter, diskmaskin, hårspray och Flüggerfärg. Ja, just det - jag och Teresa segade oss igenom några uppsatser också men ersatte den aktiviteten med annat ganska omgående. Bland annat dreglade vi över Johnny Depps skönhet och åt lösgodis. Ibland är livet allt bra ändå.

På fredag bär det av mot Bonn! Jag hoppas jag hinner samla på mig lite energi och positiva tankar. Det tillsammans med min välplanerade resekassa kommer göra vistelsen total.

Imorgon blir det opponering (håll alla era tummar) och grekisk restaurang.

Det var en gång...


Herregud alltså. Bilder från år någontingjättlängesen. Jag dör! Haha, underbart att hitta gamla bilder sådär.
De förtjänar att publiceras, särskilt när jag posar sådär krystat. Jonna ser festglad ut. Det har alltså inte hänt så mycket sedan dess: jag tror bestämt att jag fortfarande ser ganska ansträngd ut på bild, och Jonna ja: hon är väl fortfarande lika festglad?