sotto voce

Nu är det semester. Äntligen två veckors befrielse från utvecklingsstörda barn och äckliga kattsandskunder.

Snart drar jag till Hjo. Yes box och herrejesus alltså. Det kommer bli så jewulens roligt. Sen bär det av till Pölsemannens hemland. Kombinationen Karro och festival ska bli spännande. Jag kommer förmodligen förvandlas till bajs på heltid. Men det gör väl alla?

Och snart i mitt arma liv får jag åka till Paris och hälsa på Jonna. Jag hade en underbar filmklippstund igår kväll. Alltså: Sofiero, cykel och Jonna är kanske den bästa kombinationen någonsin. I'm starting to be ölmätt. Jag är ju ganska full så jag kan faktiskt inte hålla kameran still. Und so weiter und so weiter.

Auf Wiederschnitzel!

Jag säger då det. Jag har blivit Gnosjöandan personifierad. Håll i hatten - jag har monterat och packat avloppsluftare i tolv timmar idag. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Och jag vet inte om mina fötter har dött mest under min kroppsmassa eller om mina fingrars livslängd har förkortats ännu mer av alla vassa plastkanter. Jag lämnar det avgörande öppet helt enkelt.

Dagens roligaste: två polacker kom och sökte jobb hos min chef. De kunde ingen svenska och hade fula regnkläder. Jag log vänligt ändå.

På Hemköp är allt möjligt.

- Hej igen!
- Hej hej! Var det bra så?
- Ja det var väl det...
- Då blir det 35 kronor! Vill du ha kvittot?
- Nää...släng du det. Man får väl ändå inte dra av nåt? Inte ens byxorna? Särskilt inte här inne va?
- Ehm. Det är nog bäst att låta bli.
- Ja! Ha det gott! Hejdå!

Midsommar 2007: helkväll i Bor aka staden där det är tur att det finns en skylt som talar om att man är i centrum.

Ibland önskar jag verkligen att uttrycket lol skulle vara ett uttryck som kändes naturligt att använda. I så fall hade jag nämligen gjort det nu.

Årets kanske mest överskattade dag började fint med tre timmars sömn i bagaget och sex timmar i kassan på Hemköp. Jag har nog aldrig varit så trevlig i hela mitt liv. Jag önskade kanske halva Gnosjö glad midsommar och kände mig socialt överkompetent och fick även detta bekräftat av mina kära kollegor. "Faen, vad trevlig du är Karro". I call it marketing without asking any questions first.

När klockan blev två åkte jag hem och tvingades äta potatis. Det var ju trots allt midsommarafton. Efter att ha smällt i mig lite tårta på det tog jag bilen till Bor. Emelie välkomnade mig med öppna armar (och särade ben?)

Partyfixare Andersson hade raggat upp en fest i Dannäs och när vi åstadkommit en påtaglig känsla av snygghet kände vi oss mer pepp än någonsin och åkte vi tre mil ut i skogen för att fira mittisommaren. Det var nu som det enda och det största (för att inte säga olösbara) problemet uppstod.

När vi nådde denna djävulens bebyggelse där enbart skyltarna var bevis på att stället faktiskt existerade kom vi på att vi inte hade någon adress till festen.

Emelie tänkte: Dannäs kan ju inte vara så jewla stort och right, det var sanning. Men uppenbarligen så stort att uteslutnigsmetoden av hus för att hitta en fest inte kunde tillämpas. 
Karro tänkte: vi ringer någon på festen och ber om en vägbeskrivning till la party och right, det hade gått om mobiltelefonins underbara nät även hade inkluderat fucking jewla Dannäs.

Kontentan av det hela blev alltså att där satt vi mitt ute i ingenting, snygga och väldoftande med hela bilen full av alkohol men kunde helt enkelt inte (för att uttrycka det helt klart) hitta festen vi skulle på. Detta resulterade att vi först cirkulerade i en halvtimme åt ena hållet innaför Dannässkyltarna, närmare bestämt till höger om IOGT-NTO:s samlingslokal. Sen pausade vi, vräkte ur oss könsord för att sedan cirkulera i den andra riktningen, alltså till vänster om IOGT-NTO.
 
Hur som helst så var ju inte detta någon bra lösning på årets största antiklimax och stämningen i Eva Anderssons Clio var inte direkt på de högre höjderna. Jag uppmuntrade Emelie till att ta en Becks medan jag fraktade hem oss och det gjorde hon. Och varför bara ta en när man har hela bagaget fyllt av potentiell fylla? Det första vi blev rörande överrens om var att festen förmodligen ändå hade sugit manligt könsorgan. Det andra konstaterandet blev: I Dannäs särar faen ingen.

När vi nästan var tillbaka i Bor kände Emelie baconabstinens så jag tog mitt ansvar och körde svängen över Big Burgers also known as Burger Kings drive-in. Jag beställde något med bacon och hälsade bruden glad midsommar dubbelt upp Jag kunde ju inte veta att samma brud som tog betalt även skulle lämna ut baconkrubbet i nästa lucka. Och för att undanröja alla pinsamheter så löste vi det genom att upprepa samma slitna fras en gång till. Och Emelie höjde nog vänligt på Becksflaskan också.

Väl hemma i Bor upprepade vi det nyinstiftade uttrycket: I Dannäs särar faen ingen! ett flertal gånger, lyssnade på musik och blev härligt salongsberusade.
 
Jag har aldrig varit mer övertygad om hur tråkig en midsommarfest i Dannäs kan vara.  

Jag, mamma och pappa skriver inköpslista inför midsommarafton. Jag försöker göra min späda stämma hörd för att försäkra eventuella utgifter som riskerar uppstå när de åker på semester.
- Jag behöver våtservetter med mig till Roskilde säger Julia! utropar jag. Jag ligger för övrigt i en stor hög på köksgolvet och förtränger att jag ska gå till jobbet.
- Då kan du köpa våtservetter! fräser pappa lite halvhjärtat.
- Jag betalar ju för faen 2800 i hyra! kontrar jag.
- Ja, och det är för att få torka dig med våtservetter hemma - inte på något jewla fylleslag i Danmark! svarar han alldeles för snabbt och jag inser mig besegrad. Mamma är som vanligt god och frågar:
- Ska det vara någon form av all-round-servett då eller?

Jag tänker att min familj ändå har en viss charm.

Dagen börjar bra. Jag sjunger med i Release Me och tänker på fina bilar. Min syster sticker in huvudet i mitt rum och frågar med ett oidentifierbart ansiktsuttryck och frågar:
- Är det du som sjunger?

(correction: det är jag som vrålar)

Nu jewlar har jag shoppat loss på Lindex. Tack Tyskland för givmilda invånare som tycker att man ska avnjuta Sveriges mest otippade affär.

Idag gick tiden fort på jobbet åtminstone. Jag blir uppriktigt glad när rara gamlingar önskar mig en glad midsommar. Och jag blir uppriktigt glad över att bli hämtad av Julia för en tur till Värnamo aka staden-där-du-vaknar-bakfull-utan-skor. Jag fick dessutom världens finaste present. Den gick rakt in i mitt hjärta av sten.

Efter en shoppingrunda gick vi till systemet och köpte Becks. Vi konstaterade den orgasmiska känslan av att gå ut ur detta monopol med klirrande påsar av polyeten.

Annaosten har ont i magen och får inte äta. Därför tillägnas detta klipp henne. I love toy.

Nu har jag spenderat allt för få timmar i Sanseryd. Detta jordens paradis. Där finns allt man kan tänkas behöva: mat, dryck, Frida och obegränsat med raffiga underkläder.
 
Planen för gårdagen var i alla fall att grilla. Men eftersom varken jag eller Frida föddes med obegränsad fysisk kapacitet eller ett sug efter att vistas där det är under 22 grader varmt sket vi helt enkelt i att grilla. Vi hävde in korvarna i ugnen istället och kändes oss ytterst nöjda.

Efter att ha ätit alldeles för mycket åt vi lite till och Freaky visade mig sina senaste inköp inom kategorin Sex & The City. Målet här i livet när det gäller män är uppenbarligen att uppnå reaktionen "gå-in-i-dörren-och-utbrista-oh-my-god-there's-a-Swedish-girl-in-my-bed". Frida lyckas då alltid. 

Nu har jag magsmärtor och är huvudlöst trött.  

- Mamma, pappa. Idag visade Johanna mig en video på youtube där Jesus blir ihjälkörd av en buss.

Jag älskar det här med informativt syskonskvaller vid matbordet. Skönt att behovet av detta förlösande fenomen inte försvinner vid 22 års ålder. Sing hallelujah!

Es ist unser in die Luft und bald kommen die Löwen und die Bären.

Tyska ordvitsar är också kul har jag hört. Särskilt när det är pappa som levererar dem. Ich hab' dich.

Min mamma kom hem med ett grammatikhäfte i tyska idag. Överst på häftet stod det: JAG ÄR ENVÄLDIG. Häftet var uppenbarligen mitt. Mamma sparar på rester av mitt liv från högstadiet. Yes.

Idag hade jag och bror som vanligt ett givande samtal vid matbordet. Han hade intressanta fakta angående vad folk roar sig med i reklampausen.

- Jag hörde nåt om någon som forskat på folks vanor i reklampausen. Jag kom på att jag liksom inte fanns med.
- Nähä vadå då?
- Näe, äta fanns inte med som alternativ. Jag äter ALLTID i reklampausen. Det är ju då man kan rusa till köket och ja, äta nåt.
- Vad faen gör alla andra då?
- Typ, pratar med dom andra som man tittar på tv med.

Ikväll ska jag grilla i Gnosjö. Imorgon ska jag kanske grilla i Sanseryd. Den gemensamma nämnaren är alltså grillen.

- Vad står IOGT för?
- Idioter och gamla tanter!

Idag har jag monterat avloppsluftare med kragrör. Ja jewlar, jag rockar uppenbarligen. Och dagens bästa är att jag har första tjing på en lägenhet i Växjö. Ich drücke mir die Daumen så att säga.

Utöver att ha förgyllt min lediga dag med arbete har jag agerat human syster. Det vill säga jag tog mig friheten att färga håret på systeryster. Hon litar till fullo på mig. Undra varför?

- Varför kan kvinnor, enligt Annika Sörenstam, inte svinga?
- Eh...hm.
- Men hallå!? Det kan väl inte vara så svårt? (Anna putar med brösten)
- Men jag vet inte! Jag får väl gissa på att könet sitter i vägen?
- Det var kvinnor som inte kunde svinga!

(rätt svar: brösten är i vägen)

Nu är jag hemma igen efter en alltför kort vistelse i Skaraborg. Men det där med kvalitets- slash kvantitetstid är uppenbarligen min kopp av te.

Efter att ha jobbat till tre i lördags satte jag mig i bilen och insåg att jag hade en ytterst spännande och framför allt svettig resa framför mig. Jag gillar att ha 30 grader i bilen och svettas på ställen man inte visste fanns. Resan gick hur som helst bra ända fram till en jewla rondell utanför Hjo där det inte var skyltat till Tibro. Jag ringde till Anna samtidigt som jag cirkulerade varv efter varv i rondellen. Hon var dock inte till någon större hjälp så jag gick in på Statoil och frågade efter vägen. Och ksching sen var jag framme i Sveriges möbelcentrum Tibro.

Väl där fick jag låna duschen eftersom Anna innerst inne tyckte att jag luktade omåttligt illa. Under tiden lagade hon en mycket kulinarisk måltid med curry. Till detta fick vi dricka folköl då systembolaget i Tibro stänger klockan 13.00. Mumsfillibubblans.

Det lilla problemet löste sig dock under kvällens lopp. Anna vet hur man använder ett visakort och hur man skriver under med Cheddar af Bacon. Det var för övrigt mitt enda krav. Jag är inte den som är den. Hitler Boberg funkar också har jag hört.

Efter att ha skakat våra luriga bland alla svettiga fjortonåringar åkte vi tillbaka till Tibro, åt och sov. Dagen därpå (i ljuset av en blixt klev Anna upp och kokade te) och jag bakade scones. Våra cornflakes var inte torra så att säga.

Höjdpunkten på dagen blev en utflykt till Hjo. Vi besökte ICA och sen åt vi muffins och spelade en variant av familjegeni vid Vättern. Life is so good. I love Hjo. Det kunde nästan inte ha blivit bättre.

BILJETTERNA ÄR BOKADE! 11-15 juli kommer att bli feta dagar.

 
Idag är inte den bästa dagen i mitt liv. Jag jobbar dubbelt, solen skiner och jag har inte kunnat sova. Men jag kan ju göra som jag alltid gör. Ignorera att jag hatar mitt jobb, låtsas att det skulle vara obehagligt att sitta i solen och slappa och intala mig själv att sömn är för gamla och sjuka.

Jag ska leva på min kvantitetstid med Emelie ett tag till. Let's be happy and let's be gay. För övrigt har vi inte en enda normal bild sen vårt nationaldagsfirande. ADHD here we come.

Tangerine säger:
är 15 poäng en termin eller är det en halv?

Karolina säger:
Inte en blekfet jewla aning.

Tangerine säger:
KUKEN!

Grillsäsongen har för länge sedan inletts. Och jag missbrukar familjegeni även vid matbordet. Johanna får läsa frågorna och det beror inte på hennes eminenta uttal utan för att hon själv inte skulle kunna svara på någon av dessa intelligenskrävande frågeställningar. Jag och pappa tävlar och mamma suckar.

- Hur många rävar är det i rävspelet? läser Johanna högt och tydligt och man får NileCityvibbar á la hur-många-bultar-finns-det-i-ölandsbron.
- I rövspelet? frågar pappa förvånat.
- Näe, i rävspelet, förtydligar mamma lite småirriterad.
- Jaha ja! Det är väl lika många ungefär, svarar pappa och verkar mycket nöjd med sitt svar.

Helt fucking otroligt. Jag har varit ensam i cirka en halvtimme och har redan hunnit bli på dåligt humör. Min tekniska kompetens är utom alla lägsta nivåer man kan föreställa sig! FAEN.

Gårdagen blev i alla fall mycket lyckad. Jag och Emelie hade det bästa pre-partyt ever. Vi lyssnade på sexistiska låtar och tyckte att det var lika bra att anpassa sig efter utbudet. Vi är alltid politiskt korrekta. Sofiero och baggyjeans blir aldrig fel tänker jag.

Idag har vi spelat familjegeni. Det är faktiskt underskattat.

- Okej. Vad innebär det att man lider av amnesi?
- ÅH gud det vet man ju egentligen...faen jag kommer faktiskt inte ihåg.
- Minnesförlust.
- Yes. Då gissade jag ju rätt!

DAGENS LYCKA: alla som betalar med mynt.

En man skyndar fram till mig i kassan. Det är helt tomt. Han slänger upp två paket bacon. Jag ler lyckligt och frågar:
- Var det bra så?
- Japp! Det var detta som var ordern! Så det är väl bäst att lyda.
- Ja, det är väl det, svarar jag och tänker att lite cheddar på det så skulle lyckan bli total.

Några timmar senare: En annan man stressar med att försöka packa ner sina varor för ett belopp på 600 kronor samtidigt som han ska plocka fram sitt kort, dra det och säga att han vill ha det på beloppet. Det hela resulterar i att mannen tappar kortet, får ställa ifrån sig sin halvfulla påse och försöka se oberörd ut mitt i allt kaos.
- OJDÅ! Nu blev det lite mycket på en gång! utbrister jag lite lagom hånfullt.
- Ja! svarar han ursäktande och lägger sedan till: Det är nu man skulle varit kvinna.

Jag tänker yessssss.

Frida är hemma i Sverige. Hon har blivit lite av en bubblare på listan över mina sjukaste vänner. Jag tänker inte säga mer än att hennes pojkväns mamma är nunna. Och ni som känner Frida förstår kanske uttalandet hon gjorde igår: "Hon tycker inte om mig."
Den bakomliggande förklaringen till varför kan jag verkligen inte skriva här. Naughty naughty. Om Frida var man skulle jag inte våga umgås med henne.

Snart ska jag tillbaka till verkligheten. Min verklighet är för många timmar i kassan på Hemköp. Jag är så trött på det. Elope with me.

If I'm gone when you wake up,
please don't cry.
If I'm gone when you wake up,
please don't sigh.

Don't look back on this time,
as a time of heartbreak and distress.
Remember me, remember me.
'Cause I'll be with you in your dreams.

Jag säger då det. KUL att kunna hela Hansons album utantill, utan att själv veta om det liks. Jag tänker att det är tecken. De har ju mittbena.

Vilken lyckad helg, vill jag säga hela tiden. Men helgen har ju inte ens börjat än. Vilken bra födelsedag får jag säga istället.

Vädret var såklart helt fucked up eftersom vi hade planerat en picknick lite löst. Men ack så bra det löste sig med prepartymiddag hemma hos Henky. Egeninhandlad alkohol från systemet och trevligt sällskap är aldrig fel. Ytterliggare en bonus var att ha privatchaufför med snygg bil. Pimp my birthday helt enkelt.

Sen blev det Bongo, ICA Maxi, Bongo och Centrum. Lite E-type har väl aldrig suttit fel på dansgolvet? KSCHING.

Natten spenderades i en bäddsoffa med Anna och Emelie och känslan av att vakna för tidigt var lite av "VÄRNAMO-HUR-HAR-JAG-HAMNAT-I-VÄRNAMO-HÄR-VAKNAR-JAG-BAKFULL-OCH-UTAN-SKOR" (sjungs till den sköna melodin av Waterloo)

Dagen gick bara till bättre i alla fall. Efter en angenäm bamsefrukost serverad av Henky bar det av till stan.

Jag har hört att bärs, ballerinakex och underbart sällskap är jewligt bra. Ge mig mer. 

Anna Riksost Elwing mår ej bra. Nu ska jag pyssla om henne och hålla undan luggen när hon kräks.