sotto voce

...den nya bloggen: http://slutpalivet.blogg.se/

Eftersom du bloggar, får väl jag ta hand om de här bestyren, säger Kristoffer med en besk underton och ställer demonstrativt in yogurten i kylskåpet.

Morgonen har börjat över förväntan: jag vaknar till ljudet av en kaffekvarn, vrålar "är du redan vaken" och berättar sedan om nattens drömmar. Diskussionen övergår av någon outgrundlig anledning i ett samtal om tarmar. Jag konstaterar att ordet "tarm" är ett av de fulaste orden jag känner till, varpå jag börjar rabbla upp alla sammansättningar med "tarm" som jag kan komma på. Tarmsystem, tarmflora, tjocktarm...
- TARMLUDD! fyller Krisotffer ivrigt i.
- Vad är det? undrar jag.
- Det är ludd man har i tarmarna. Det hjälper till att suga upp näring. Tar man ut det, räcker det fyra varv runt jorden. Eller nåt...tarmludd alltså.

Vi går upp och äter frukost. Det smakar ljuvligt som vanligt. Jag har med andra ord återfått kärleken för frukost. Inspirerad av min äggmacka morgonen innan, kokar Kristoffer ägg. Jag ska ha ägg på min macka, ropar han lyckligt! Och det är då allt går snett. Med så tålmodiga rörelser man kan ha en onsdagmorgon försöker han skala sitt nykokta ägg. Det går dåligt. Åh, nu följer halva ägget med! vrålar han och börjar skala med ett irriterat rörelsemönster, vilket gör att ytterligare lite ägg lossnar och hamnar i diskhon. Varför kan inte hönan värpa ordentliga ägg? fräser han retoriskt och försöker svälja att han egentligen förbannar alla hönsuppfödare i hela landet. Med en aning sans i behåll, placerar han ägget i vår nyinköpta äggdelare. Morgonen innan hade jag stolt visat upp mina estetiskt tilltalande äggskivor. Hans ägg bli mos. Fa-an, blir kommentaren när han lägger upp äggmoset på mackan.
- Det där ser gott ut, konstaterar jag.

...men jag kan ju alltid börja här åtminstone.

Igår kväll fortsatte vi att pyssla om vår idylliska tillvaro. Handlingskraftiga och på gott humör besökte vi bland annat blomsterlandet och Willys. Jag älskar blomsterlandet. Jag ska spendera mycket pengar där. Efter en upplyftande joggingtur (läs: Kristoffer svor och jag svettades som en gris) bestämde vi oss för att laga äppelkräm. Fråga mig inte varför, men jag kände att äppelkräm kunde vara en bra sak. Och det blev det. Kvällens mys innefattade att läsa gamla sagor, som jag skrev när jag gick i ettan. Mycket läsvärda och fint illustrerade. Man kan lite misstänka att det stod reeeetard i pannan på mig. Och mycket riktigt hittade vi ett foto på mig där jag såg minst sagt efterutvecklad ut. Detta kort utgör nu en del av kungafamiljen på kyIskåpet. High five!

Idag har vi städat lite halvhjärtat. Mest för att kunna släppa inte lite folk imorgon.
Det ser jag fram emot!

Om diskmaskinen ändå vore färdigmonterad, som jag sa.
Jag kan diska, svarade Kristoffer.

Kommunikationen fungerar väl.

Nu är vi på plats i den nya lägenheten. Det är hysteriskt mycket att fixa och ordna med. Så vi låter bli. Men det känns trots allt väldigt hemtrevligt.

Den stora nyheten för idag är att jag och Kristoffer ska börja samboblogga. Lite som en dokusåpa i skriftlig form. Det kan bli kul. Det kan bli tråkigt. Och allt bör tas med en nypa salt. Återkommer med adress.

...för här kommer till slut ett inlägg. Sommaren har gått alldeles för fort, jag har jobbat alldeles för lite och framtidsångesten har inte gått över. Hurra! Men imorgon flyttar jag, eller idag, eller både och. Det ska minst sagt bli spännande. Som mamma sa: "att flytta ihop handlar om att kunna ge och kunna ta, eller mest ge kanske" och pappa fyllde i "mest ge, fakitskt". Hur som helst, jag kommer bara ta.

På tal om framtiden så fördrev jag tid med att spå igår. Min syster hade fått någon trovärdig kortlek från tidningen "Frida". Jag kommer uppenbarligen både lyckas med c-uppsatsen OCH bli rik. Men det kommer ta tid.

Min nyagamla pepp-låt är "Dressed for success". Det började med att jag drog igång den när jag jobbade eftermiddag på Hemköp. Jag har så många fina skjortor att välja mellan. Och man känner sig jävlig klädd för framgång när man cyklar till jobbet.

Nu säger jag: på återseende. Vet inte när jag kommer vara handlingskraftig nog att skaffa internet.

Jag borde avsluta min blogg. Den stressar mig. Ändå vill jag inte riktigt släppa taget.

Veckan: har tillbringats i Hjo, gott sei dank. Jag har såklart ätit Kristoffers paradrätt - köttfärssås. Vi har även hunnit med en joggingrunda och ett dopp i Vättern, vilka båda framkallade samma effekt, andnöd. Likt en val gled jag ut från piren och kom knappt upp igen. Har aldrig varit med om att kylan liksom klämmer åt runt lungorna. För första gången i mitt liv förstår jag varför Leonardo dör i Titanic.

Jag borde gå ut. Solen skiner och Hjo är en vacker stad. Pappa har lärt mig att Hjo faktiskt är en stad. På hans tid, dvs före internet och andra tidsfördriv, tävlade man om att rabbla orter med så kallade statsrättigheter. Hjo var tydligen en av dem. Hade man ännu mer tid över kunde man även tävla i att rabbla tågstationer utmed en viss sträcka. Jag förstår om man blev allmänbildad. Tack gud för eniro, där vidgas mina vyer.

Nu ska jag samla ihop min lekamen och gå ut. Ciao!

Nu drar jag till Bonn. Den här låten gör mig glad.

Nu får jag snart panik på riktigt. Har inte fått tag i Maria än och imorgon landar jag utanför Düsseldorf. Jag behöver åtminstone en adress. Vart ska jag ta vägen? Hur ska jag få tag i hennes telefonnummer? Jag är säkert hysterisk i onödan, men det var ett tag sen vi bestämde den här resan. Jag som aldrig varit i Bonn dessutom. Tur att jag kan göra mig förstådd på tyska i alla fall.

Nu har jag för övrigt sommarlov: oppneringen var lugn och kritiken väntad.

Det blev en trevlig gårdag på stallarna. Den sista kvällen för terminen. Och jag vaknade tidigt som vanligt men tog tag i alla viktiga saker: flygbiljetter, diskmaskin, hårspray och Flüggerfärg. Ja, just det - jag och Teresa segade oss igenom några uppsatser också men ersatte den aktiviteten med annat ganska omgående. Bland annat dreglade vi över Johnny Depps skönhet och åt lösgodis. Ibland är livet allt bra ändå.

På fredag bär det av mot Bonn! Jag hoppas jag hinner samla på mig lite energi och positiva tankar. Det tillsammans med min välplanerade resekassa kommer göra vistelsen total.

Imorgon blir det opponering (håll alla era tummar) och grekisk restaurang.

Nu får det duga. Uppsatsen blir inte bättre av att vi sågar den ytterligare några timmar. Det ska bli så skönt att bara vara ledig i helgen. Att inte kunna göra något lite bättre än vad det kan bli. Hurra!

Det slog mig att jag åker till Bonn nästa vecka. Jag borde växla pengar och se över min garderob. Det vore fint att klä sig lite anständigt. Åh, det ska bli så roligt att hälsa på Maria. OCH det ska bli roligt att åka till Tyskland. På tal om Tyskland så har jag precis införskaffat skönlitteraturen inför C-kursen i höst. Faust, Nathan der Weise und so weiter und so fort. Om inte annat känns det bra att i alla fall känna på böckerna.

Nu känner jag för att häva i mig en låda vin, eller i alla fall något glas. Det är vid sådana här tillfällen man skulle bott i Paris.

Nu har jag lägenheten. Den är min! Ska bara skriva på hyreskontraktet och sen är det klart. De ringde från Växjöhem igår och hade gjort en kreditupplysning på mig, såklart. Det såg bra ut tyckte han, och jag sa att det hoppades jag. Frågan: hur ska du klara hyran? kändes som en anklagelse, men det var det ju förstås inte. Men den har stört min nattsömn.

Vi jobbar med det sista på uppsatsen. Det pendlar mellan panik och hysteri och oroväckande lugn. Jag drar slutsatsen att det blir en toppenuppsats?

På lördag fyller jag år. Tänkte säga det här så ingen glömmer bort det. Jag önskar mig en bil, en tvättmaskin, glasögon och pengar. Tack på förhand.

(Fast helst av allt vill jag vakna hemma i Gnosjö av att någon sjunger för mig, det var så länge sen sist)

Gårdagen blev kalas - Movits var underbara. Känns som jag varit high on life hela natten, trots att jag sovit. Och jag sov ända till nio. Fantastiskt. Och jag hade tur med bussen, som ringde den andra bussen så den väntade på mig, eftersom den första bussen var sen. Och det var en snäll busschaufför. Och jag har kollat på Dexter hela eftermiddagen. Jonna borde kolla på Dexter. Jag tror hon skulle gilla det. Ja, det skulle hon.

Hur blev livet så bra mitt i b-uppsatsen?