Caspar David
Idag när jag öppnade dörren trillade det ner ett litet brev som suttit fastklämt på utsidan av vår dörr. Det var från Anna-osten. Happiness. Mein Gott - Uwe måste tro att jag är aspoppis! Det är festligt.
Helgen blev såklart lyckad - kan en helg bli misslyckad i Berlin? I fredags var det som sagt The Whitest Boy Alive. När vi kom dit var biljetterna slutsålda men raringarna var väna nog att hålla en extra spelning senare på kvällen. Günstig och echt Klasse säger jag bara! I väntan på spelningen drack vi öl på feta hörnet (här kan uteställen heta vad som som helst) och festligt nog tog Lucy sitt förnuft till fånga och gjorde oss sällskap! Martina drack sin efterlängtade absint och fick en vänskaplig kontakt med dj:n.
Lördagen sovs till större delen bort och avrundades med en annorlunda bio som var lächerlich och grossartig! Även en mjölkig yogi-tee intogs på Kauf dich och lyckan var som vanligt gjord redan vid första klunken.
Igår var jag riktigt turistig och drog runt i halva Kreutzberg med Martina i ösregnet. Men vi höll humöret på topp med tyska visor, kyrkobesök och österriskisk fika. Vi besteg även der echte Kreuzberg och blev du med en massa kända arkitekter. Vi håller den kulturella fanan högt vill jag lova. Berlin du bist so wunderbar Berlin.
Nu har Lucy köpt "I don't feel like dancing" och stämningen här är lika hög som Fernsehturm.
Tschüschen!
Sei dabei
Eller nej det har jag inte. Alles geht mir gut och Berlin fortsätter helt enkelt att vara echt Klasse. Men sanningen att säga så saknar jag min mama min papa och mina syskon allt mer. Och när jag pratade med fader Glad häromdagen sa han att de saknade mig och ser fram emot min hemkomst. Det värmde som latten i strupen.
Mina framtidsplaner är inte särskilt storslagna. Mitt förslag om att inte göra någonting innan jul stöddes förvånansvärt nog av pappa. Det är nog bara för att jag har varit borta så länge. Eller längre än vad han är van vid, um genauer zu sein.
Veckan har börjat utmärkt - stadsrundtur med Martina på måndagen. Oh yes, jag har sett Zeughaus och druckit varm choklad gjord på 70 % choklad. (Usch min svenska ist die Hölle nu för tiden. )
Tisdagen spenderades i gympaskorna på gatorna med Lucy och avslutades med en urartad shoppingtur på Rossmann. I like it a lot. På kvällen bjöd Julias föräldrar på laxmiddag - Gud har talat, var omdömet för de måltiden.
Helgen ser ljus ut även den: Freitag - The Whitest Boy Alive och Samstag: La Traviata.
Jag säger bara: Sei dabei.
Durchmachen
Jag säger mein Gott vilken lång fredag det blev. Efter en förfärligt svensk förfest i en lägenhet, som framkallar vill-ha-begär, begav jag och Martina oss till en bar. Det visade sig vara en gay-bar. Alltså: jag, Martina och massor av män.
Vi köpte fatöl och pratade allvarliga saker, innan vi blev avbrutna av en man och en kvinna(!), som ville spela något slags spel med oss. Typ hockeyspel minus hockey. Efter några omgångar presenterade sig mannen som Maria. Jag kunde knappt hålla mig för skratt. Åh vad jag älskar Berlin.
Natten förflöt naturligtsvis alldeles för fort och vi blev minst sagt häpna när vi beställde in två nya öl och bartendern vänligt upplyste oss om att klockan var tjugo i fem. Vi kände oss hur som helst stärkta in i själen och tyckte trots allt att det var ytterst lämpligt att öka på alkoholintaget. Kanske kvällens dummaste beslut...
När vi vid sextiden ändå beslöt oss för att gå hem hamnade vi på ett bageri, som just öppnat. Vi köpte varsin ugnsvarm croissant och satte oss på uteserveringen. Jag har nog sällan känt mig så durchgemacht och ändå så harmonisk. Wunderbar.
Lördagen tillbringades i soffan. Nothing more to say.
Söndagen blev en toppendag på Schloss Charlottenburg, Kauf dich glücklich och avslutades med en stor prick över i:et på en indisk restaurang. Jag säger bara kött.
För övrigt saknar jag min lillasyster.
Emelieliebling
Mach dich keine Sorgen!
En filosofisk tanke kom till mig idag när jag vandrade hem från Martinas nya boende. Varje dag här försvinner så verdammt fort - det betyder att det inte kan bli långtråkigt innan jag ska hem, eftersom veckorna också går echt schnell. Ibland känns det allt som en glödlampa tänds i ovan.
Idag har jag hjälpt Martina att bygga bo hos sin nye franzos. Det blir nog gemytligt. Men pfui Teufel vilken tung väska hon hade. Jag förstår inte - Martina är nog Superwoman.
Helgen bestod av filmkväll, shopping och utgång. Jag fick härliga barndomsvibbar när den tecknade versionen av Robin Hood (ja på tyska) rullade igång- Detta efter att vi klarat av Napoleon-jag-älskar-dig-och-dina-skills-Dynamite och TIme machine (Zeitmaschine auf Deutsch). Pizza för 2 Euro är aldrig fel och den tyska kakkulturen ligger mig varmt om hjärtat.
Utgången på lördagkvällen började finemang enligt konstens alla regler. Jag gladade upp lidlhaftwodkan och bitterlemonlimonaden med guacemole (jag kan EJ stava), morötter och chips. Även ett stearinljus lät sig tändas på vårt lilla bord. Kvällen fortskred behagligt med gratis öl och snaps, när en blivande äkta man från Irland visade sig vara på ett sista ungkarlsbesök i Berlin. Gratis är gott och kan aldrig smaka bättre än när pengarna sinar. Men även en smakfull (ej gratis) gin tonic lade sig fint i gommen på den trevliga Kneipe, som senare fick tjäna vårt nobla besök. Mumma. Det var väl egentligen efter detta som något gick snett och vi pungade ut insgesamt 11 Euro på inträde till två inte så gemytliga klubbar. Men det kunde ha varit bra, tänker jag och mache mich keine Sorgen darum.
Jag säger som Martina: Jag hittade en 100-lapp en gång så jag har inte gått minus ikväll. Problemet är väl att sanningen mer är i stil med: Jag har tappat 45 Euro en gång.
Så nu har jag utökat mitt slöseri.
Lidlhaft
Nu har hösten kommit till Berlin, trots att rykten går om att det ska bli 30 grader varmt! Hoppla, som man säger här. Men finns det något bättre än kylig (syremättad?) luft, solsken och halsduk?
Vår glück har lämnat oss och grannen har skyddat sitt nätverk - Ich verstehe nicht! Det var ju så praktiskt att inte behöva gå till skolan för att kolla vädret. Till exempel.
I tisdags kom den trevliga överraskningen att vi var lediga! Der Tag der deutschen Einheit. Jag ska erkänna att vi hade storslagna planer men dessa slogs i spillror, delvis på grund av en liten Feierabend på måndagkvällen. Istället för att turista den enhetliga tisdag satt vi på "Kauf dich glücklich" och köpte oss lite lyckligare än vanligt. Yogi-tee och våfflor. Jag tror man KAN köpa sig lycklig. Fast här är man lycklig hur man än bär sig åt. Berlin är sympatiskt.
Imorgon blir det Filmabend på Knackstrasse 88. Martina is invited. Pizza för två Euro är günstig och förhoppningsvis gott.
Veckans adjektiv är helt klart: LIDLHAFT
The Presets
(Stressad kille 20+ kommer in i entrén och stoppar en ung läkare.)
Killen: Du, den här nervcentralen, vart ligger den?
Läkaren: Nervcentrat? Ja, det sitter i hjärnan. (Ler ironiskt.)
Killen (upprört): HA HA, jävligt roligt AT-läkarjävel. Hur funkar studielånen för dig?!
(Läkaren gapar medan killen rusar vidare.)
Gudars vilken fredagkväll det blev. En minst sagt sympatisch konsert som gjorde mig echt begeistert! Jag kan inte ens klaga på värmen eller mina misshandlade fotknölar.
Gårdagen blev desto mindre angenäm. Förkylning slash bakfylla slash trötthet resulterar helt enkelt inte i något annat än en dag i sängen.
Åh imorgon ska jag äta utefrukost med Martina och Lucy. Bra skit, säger jag om sådant.
- Jag är trött på biljäveln som står parkerad vid min häck varje dag!
- Petz es doch der Stasi!