sotto voce

Det där med att lyckas pricka in helt fel tid på gymmet. Jag borde införa mina halv-åtta-pass igen. Då är det bara idioter där, dvs jag och typ en till. Med andra ord ytterst få personer. Idag när jag glider in efter nio möts jag av ett helt jävla dagis i omklädningsrummet. Barnen var åtminstone söta, vilket gjorde det hela lite enklare att acceptera. När jag sedan kommer ut i själva gymmet möts jag av halva poliskåren. Självmord, anybody? Jag hatar inte att träna, men jag hatar att träna med tusen människor runt omkring mig. Det är då man förstår varför stadtium gör reklam för snygga träningskläder, varför det är ballt med en rosa vattenflaska och varför man inte ska träna så hårt så att man svettas som en gris. Men jag förträngde allt detta och vred upp "Mmmbop" på min mp3spelare.

Snart ska det grupparbetas. Jag känner att det kommer bli en succé. Vi har nämligen fattat det kloka beslutet att sitta i F-huset, (för er som inte vet; i en kafeteria och för er som vet; i en kafeteria). Där finns mycket gott att äta och mycket trevligt att distraheras av. Låt oss kalla det studiero.

Ytterligare en lagom lördag i Växjö. Jag vaknade relativt utvilad och kände hur effektiviteten grep tag om mig. Så jag började städa kylskåpet. Ja, ni läste rätt. Det var en befriande känsla att diska lådor och hyllplan och torka med en citrusdoftande trasa. Happy times. Efter detta handlingskraftiga inslag i lördagmorgonen fortsatte jag med att städa, skriva inköpslista och cykla till Willys och handla. Och nu sitter jag här och har musikutbyte med Kristoffer. Det känns som på den gamla goda tiden. Det är fan att jag inte har hans högtalare. Då skulle även jag kunna störa mina grannar.

Jag bara måste - en kort version av låten. Kan inte hjälpa det, men jag älskar den.

Jag gillar verkligen visor. Det är ju uppenbart att min barndom har skadat både musiksmak och psyke. Jag menar: att lyssna på Mora Träsk i bilen i tio timmar i rad kan göra vem som helst galen. "Nu ska vi ut på tigerjakt..." Dessutom insåg jag för något år sedan att jag fortfarande kan Majas Alfabetssånger utantill. Nästan i alla fall - har bestämt glömt bort bokstaven "u" men ja, det beror på att den låten handlar om någon blommas namn på latin.

Även skuggan har sina ljusglimtar - idag har jag lagat en improviserad måltid av det lilla som fanns i mitt kylskåp. Länge leve sweet chili-såsen. Jag avskyr tomma kylskåp. Man blir liksom trött av att titta in i det, så man stänger dörren och väntar med att bli trött tills nästa gång man av ren rastlöshet måste öppna det igen. Mitt kylskåp är så tomt det kan bli just nu. Upptäckte att jag inte ens hade ketchup, förresten vart tog den vägen? Jag köpte ju en flaska nyss...

Snart är det tüskträff. Jag känner på mig att helgen kommer att kunna fyllas med paragrafer i "Tysk grammatik". Inte mig emot. Grammatik är logiskt, det finns rätt och fel och lämnar ytterst litet utrymmer för tolkning. Grammatik är fascinerande. Till och med roligt. Min kopp av te, så att säga. (oj, kommer jag att få äta upp det här?)

Nu ska jag bloggstalka lite innan det bär av mot das schönste Zimmer der Universität.