sotto voce

Idag fick jag post från SI. Det blir jag, Julia, Lucy och en viss Herrn Ulrich som kommer bli lägenhetskamrater under en tremånadsperiod i Berlin. Och dessutom ligger lägenheten stationerad endast 5-10 minuters promenad från skolan. If this is not called happiness - I don't know what is.

Förutom att ha läst detta glada besked, gjort kaffe och promenerat i ångesttempo har större delen av dagen spenderats i soffan. Min syster var vänlig nog att lämna sitt täcke och sin kudde där before she left for Germany. Jag vet inte vad jag har kollat på för skit men riktigt dåligt var det i alla fall. Någon fanatiskt amerikansk äckelsåpa där alla dåliga skådespelare tänker högt och ser ut som Ken. Men som pappa brukar säga om Tour de France - det är perfekt en dåsig eftermiddag. Man slipper liksom anstränga sig för att somna.

Ikväll har jag bjudit in Anna på fläskafton. Veggie-Anna. Eller egentligen så bjöd hon in sig själv på sprit men efter några få om och men kom vi fram till att vi varken hade någon sprit eller lång lördagmorgon att sova ut på.

Bob Marley är störtskön. Jag säger bara: I give you my phone number, when you worry; call me! I'll make you happy.