sotto voce

Det är när vi når onsdagen på chartervecka som mitt minne, så här i efterhand, börjar svikta. Vad fan gjorde vi egentligen? Det är inte så illa som det låter, men när man följer ett mönster som aldrig avviker från stranden-hotellet-baren, så blir det till slut svårt att hålla reda på vilken dag vilken drink intogs.

Jag vet i alla fall garanterat att vi även denna dag missar frukosten. Jag vet också att orsaken till detta återkommande missöde är att Frida, som alltid ställt klockan alla andra dagar, av någon obegriplig anledning antar att jag ställer min mobil på väckning. Det bör även tilläggas att jag sover när Frida enväldigt fattar detta beslut. Om man bortser från allt vad logik står för, så kunde det ha varit en bra idé

Det blir återigen en gående frukost och solstolsmannen på stranden undrar om vi inte får någon mat på hotellet. Carina it is - där saknar man ingenting. Förutom just frukost, städning, normal dusch och rena handdukar då. Han förstår nog vad vi menar.  

Jag ska ärligt erkänna att denna onsdag mest framskrider i ett solbesmyckat töcken. Det är när man närmar sig dvala man är förståndig nog att krypa ner till vattnet och doppa huvudet. Jag dyker naturligtvis så glamoröst att Freaky, mot alla odds, försöker leva upp till sina sensuella förbilder i Sex & The City. Med tyngdlagen mot sig slutar det, som kan liknas vid en ansats till ett dyk, i ett tungt plums. Endast Galen Fredag har missuppfattat det här med att huvudet ska under vattenytan innan fötterna, för att det ska klassificeras som ett dyk.

Väl tillbaka på hotellet, efter att ha tillbringat något färre timmar på stranden, än under veckans tidigare skede, känner vi oss totalt utmattade. Och jag menar verkligen totalt utmattade. Vi behöver inte ens starta en diskussion angående om vi ska dricka alkholhaltiga vätskor denna afton eller inte. Hela min kroppsmassa ångar nämligen bakfylla och Frida häver i sig Cola på balkongen, endast iklädd sin fyllecharterhatt.

Vi känner oss inte ens bittra över vårt tredje-gången-gilt-löfte om alkoholintaget, när vi senare på kvällen beställer in varsin grekisk tallrik. Till och med det ödesdigra misstaget att ge vår mat till några andra gäster, har vår goda karaktär överseende med denna rosasprudlande sommarkväll. Servitören är av det manliga könet, dock inte lika charmig som Roman, och talar dessutom godtycklig svenska. Han ger oss till och med en ful blågul flagga att skylta med på bordet. Hurra för Sören!

När maten intagits i ett alldeles för högt tempo, bestämmer jag mig för att låta min nära och kära där hemma få veta att jag lever. Jag menar, det är ju ingen självklarhet att man kan definieras som levande efter en fjärde dag på charterresa i den grekiska övärlden. Självfallet passar jag på att be mamma om en mindre överföring av pengar till min personliga bankman, Freaky Friday. Jag förklarar att jag fått värsta erbjudandet om en båtresa, under vilken man får se alla fina stränder på Rhodos, får bada i champange och dessutom helt legaliserat hälla i sig obegränsat med shots hela dagen. Och det bästa av allt är att allting filmas, så att alla båtresenärer kan träffas på kvällen igen och supa och kolla på film ihop. Endast 35 euro - ein Schnäppchen, Mutti! Mamma säger att "det låter trevligt" och jag inser att deras bild av mig är totalt förvriden. Hon tillägger att jag låter förståndig. Jag undrar vad hon gjorde på Rhodos när hon var sjutton?

Vi lyckas gå hem till hotellet utan att dricka alkohol - om man nu bortser från den grumliga dryck vi fick in till notan. Ibland måste man faktiskt sympatidricka och ta seden dit man kommer.

Vi slår oss ner på vår underbara balkong och blickar perverst in i alla andras rum på hotellet mitt emot. En kärleksaffär utvecklas stadigt mellan en tjej ur plattångsgänget på våning fyra och en av sit-ups-killarna på våningen över. Vi inser att tröttheten fått ett dödligt grepp om oss och Frida anser tydligen att det är hennes skyldighet att åtgärda detta problem. Hon reser sig upp med beslutsamheten glödande i ögonen. Hon slänger upp sin väl matchande handväska till det rosa lilla fodralet över axeln, slänger bak håret, poserar lite och säger:
- Karro, jag går och köper sprit.