It's getting hot in here.

I need pleasure from the bass..

Gårkvällen blev mycket lyckad vill jag trots mitt Björn-Rosenström-förakt medge. Men det är ju inte honom jag ska tacka för att det blev en gemytlig afton. Sanningen att säga så såg jag tack och lov knappt skymten av honom.

Pappa har skrattat mycket åt mig idag. Jag vet inte om det beror på min misär eller om det ska likna någon sorts biologisk förståelse. Nu börjar tillvaron i alla fall ordna upp sig.  Julia drog till och med mig och styrketränade och vi kände att ja 80 i bänkpress är inte långt borta.

Gisleparken i all ära men jag tycker allt det är bedrövligt att man ska behöva punga ut 160 svenska riksdaler för att en smaklös musiker ska tralla lite slagdängor. Och vill man köpa en öl kan man ju börja köa när man kommer dit så kanske man hinner få den innan de bommar igen vid två.

Kvällens höjdpunkt slash glädjerus var ändå att springa rakt in i famnen på Emelie. Jag bjuder på lite kvinnlig hysteri och cplånga kramar. Nu talar vi om Emelieliebling and it's been a long time so to speak. Jag är fortfarande glad ju.

Intervju imorgon, Rapid imorgon, ringa GARO imorgon. Imorgon är det måndag vänner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback