Det löser sig.

Varför dras jag till stora frukter? Finns det något bättre än gigantiska conference-päron eller majestätiska granny-smith-äpplen? Det gör det förmodligen men just nu har jag precis klämt ett jätteäpple och känner att ja, livet är bra trots allt.

Pappa planerar köksrenovering och mamma är på jobbet. Det känns precis som en riktig helgdag hemma i Gnosjö. Pricken över i:et kommer vara att jag snart kommer be min syster att följa med på en långpromenad. Vi är inte mobbade, vi har bara för lite vettigt att göra,

Ikväll bär det av mot Växjö igen. Några hundra sidor missad läsning och en rejäl dos skolångest lämnar jag nog kvar här tror jag. En metodkurs ska man ändå inte kunna teoretiskt intalar jag mig. Och det löser ju sig - det har Jonna alltid sagt, i motvind som uppförsbacke. Och hon har alltid haft rätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback