sotto voce - PM och voltvändningar.

Återigen en intensiv vecka. Efter min blixtrehabilitering i Gnosjö kom jag tillbaka till Växjö igår. Jag blev såklart välkomnad med mat hos Teresa. Efter tre ihärdiga försök att formulera en frågeställning till b-uppsatsen, lyckades vi till slut få till något som verkade rimligt. Vi mailade över skiten till vår handledare och krävde HANDLEDNING för att kunna fortsätta. Kvällen avslutades med rabarberpaj hos Frida. Tuppen upp.

Idag begav jag och Teresa oss till simhallen runt åttasnåret. Happy times. Vi kände oss hälsosamma och jag fick öva crawl och voltvändning - och gissa: jag gjorde framsteg. Antingen är Teresa en stor pedagog eller så är jag helt enkelt oförskämt begåvad. Jag menar: kan man inte crawla vid 22 års ålder, är det faktiskt inte så lätt att lära sig.

Efter vårt hurtiga träningspass gav i oss i kast med pmet och fick till och med ett uppmuntrande mail från vår handledare. Jag skrek: jag ser ljuset Jonatan! Och kände mig lättad för första gången på en månad.

Dagens sämsta är en uppsnittad tumme.