sotto voce

Nu är seminariet avklarat. Det var ett trevligt seminarie, trots att vi hade gjort många fel. Hur som helst så är jag inte särskilt bitter. För en gångs skull känns det nämligen som att man lärde av sina misstag och att man fick ut väldigt mycket av diskussionen. Heja! Har jag blivit vuxen?

Snart ska jag bege mig mot stationen. Det ska bli så sjukt roligt att hälsa på Maria och se hur hon har det! Dessutom hoppas jag på att få en skymt av havet.

Min allmänna livsångest slash skoltrötthet slash brist på kvalitetstid med nära och kära var minst sagt påtaglig under gårdagen. Men idag vaknade jag med nya krafter och gör misstaget att sätta på tvn och fastna i ett program om hur man själv formar sitt liv. Enligt en samtalspedagog skulle man tydligen gå ur sig själv och titta på sitt liv med lite perspektiv för att kunna göra sina vägval. Det verkar jättejobbigt. Funkar det inte med att bara köra på och hoppas att man hamnar rätt? "If you don't know where you're going, any road will take you there"

Anyhow: AUF WIEDERSCHNITZEL, LOS GEHT'S!