Lurad.
Idag blev jag lurad. Eller jag tycker väl inte att jag blev lurad direkt, eftersom det hela var högst sannolikt att ske. Kristoffer messade och sa att han köpt en tv för 20 000. Jag tänkte alla synonymer för idiot men valde att inte yttra mig. Istället beklagade jag mig för mamma och pappa. Hur kan man köpa en tv för 20 000? Sen slog det mig att jag kanske var den skyldiga. Igår när han sa att han skulle kolla på tv sa jag nämligen sarkastiskt att han ändå inte skulle köpa någon, att han inte skulle köpa någon förrän hans gamla brann upp, och då skulle han inte heller köpa någon utan vänta ett halvår och sen skulle han börja överväga att köpa en tv. Och nu: pang en för 20 000. Det kunde ju bara vara mitt fel.
Men sen visade det ju sig vara en lögn. Familjen Öst satt och skrattade i kanon åt mig när Kristoffer ringde. Han visste att jag skulle gå på det och tycka att han var en idiot. Men som sagt: om någon skulle köpa en tv för 20 000 (men som för övrigt inte har ekonomi nog att köpa toalettpapper på ICA, utan måste planera in storhandlingar på Ö&B) så skulle det vara Kristoffer.
Jag menar: vem köper soffor för 32 000?
alltså. tur att kristoffer är så himla mogen ändå! jag menar luras och sepa oss, det skulle du och jag ju aldrig göra. inte på max. inte när vi åker bil. inte i folksamling. näe!
(fortfarande ingen tribute till mig märker jag-- dagarna går)
Jag håller med Emelie helt och hållet. Jag ser mig själv som en väldigt mogen man med aktsamhet och grovhackad kunskap om pengars värde, samt en tro på blockflöjtsspeleri av andrahandskalsong. Och vem vill inte ha en tv för 20000? Eller ett par soffor för 32 lök???! VA?!?! Inte jag längre, efter att det sabbat min redan klena ekonomi. Det kanske är därför jag tvingas köpa begagnat toalettpapper på Ö&B samt leva på gamla korvskinn hittade i sopetunnor med kattepess som enda krydda i livet och på maten?!??!!