Sköna maj, välkommen!

Äntligen är årets bästa månad här. Och årets sämsta.

Jag vaknade halv sju och konstaterade att någon form av stresshormon cirkulerade mellan höger och vänster hjärnhalva. Dessutom cirkulerade något annat i blodomloppet och jag drog slutsatsen att: jag är trött. Så jag lyckades mot alla odds somna om och vaknade när Teresa ringde vid nio. Jag tyckte att jag var klarvaken ända tills jag märkte att jag svarat i telefonen som vanligt, trots att headsetet satt i.

Igår blev det trevligt. Vi grillade och jag bangade inte Sivans (okej jag gick hem först men det hör inte hit).

Idag är det första maj: jag saknar såklart Jonna lite extra. Vi ska ju egentligen cykla ut till en sjö, ställa oss på en sten och vråla de första raderna av "Vintern rasat" för att komma på att vi faktiskt inte kan låten, och till slut ta årets första dopp. Det är oftast ytterst obehagligt - både doppet och vår skönsång. Men jag saknar det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback