Sociala kön och barska tanter.

Vilken presterande dag: vi har intervjuat sex studenter och tre lärare. Jag har fått öva på att vara social och antasta folk jag inte känner. Dessutom fick jag psykbryt under en intervju, men gick i terapi hos Teresa efteråt. Jag blir helt enkelt rädd för människor som har ett vasst tonläge.

Imorgon är det handledarträff och förhoppningsvis en uppmuntrande knuff i rätt riktning.

Grubblade lite på lunchen idag. Har ni tänkt på det där fåraktiga ansiktsuttrycket man har precis när man slutar skratta? Eller när man har hälsat trevligt på någon, och precis ska återgå till neutralt ansiktsläge? Då ser man fruktansvärt störd ut. Jag reflekterade länge över detta och delgav Teresa mina tankar, men fick inte direkt någon stimulerande respons. Jag skulle hur som helst gärna ha det på bild.

För övrigt har jag fått erbjudande om en lägenhet. Jag blir uppspelt.

Kommentarer
Postat av: Frida

Jag tycker alltid att det uppstår ett visst obehag efter en hälsning eller ett leende. När har man lett tillräckligt? Och tänk om man råkar se sur ut direkt efter bara för att man slutar le... äh jag vet inte... men det ser säkert löjligt ut!

2009-05-13 @ 15:59:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback