sotto voce

Jag är i princip tysk nu. Jag bor i Tyskland, talar tyska och äter tyskt bröd. Och allt är förfärligt roligt. Till och med undervisningen roar mig, inte minst tack vare mina supertolle Lehrer. De skrattar åt klassens engelskmans uttal och skojar om der Führer. En av dem tar med tysk musik och gör narr av alla lama låttexter. Vi läser kontaktannonser i stil med: "ryska söker sin andra hälft" och läraren försöker förklara för alla oförstående ungrare hur hennes ena hälft hamnat i Tyskland. Han målar på tavlan, vilket mest resulterar i ofullständiga streckgubbar och påvisar ryskans samband med Tjernobyl.

Första kvällen bjöd även skolan på gratis alkhol i sin helt egna bar slash café. Kulturkrock Franz. I mådnags hängde vi alltså i denna bar, som mycket uppfinningsrikt heter "die Schule"  innan vi drog vidare till en annan bar och fick in en gigantisk drink. Halleluja. Servistrisen skrattade nästan åt vår chock.

Vi har även haft turen att träffa en lustig telefonförsäljare, som kan lite svenska. Men han gillar inte gammeldans så nuförtiden åker han till Karibien istället. Das finde ich Super!

Det är stört att man kan säga mein Stinker till någon och mena min älskling.