sotto voce

Julia hade fredag en måndag och jag, ja jag har fredag sju dagar i veckan. Efter att bestämt mig för att skjuta ytterligare på att söka jobb för en oviss tid framöver, cyklade jag alltså iväg till Julia i måndagskväll. Vi tände ljus och drack rödvin ur superwunderbara iittala vinglas. Till detta lyssnade vi på jazz och åt mörk choklad. Okej vi erkänner: vi skrattade högljudda pretto-varning-gnägg men konstaterade ändå att vad göra när man bor i Gnosjö? Vinet, det goda sällskapet och ett löfte om havregrynsgröt banade väg för en djup sömn på Julias blå soffa. Det var då jag kände att: "Ja, vi ligger i alla i rännstenen men vissa blickar mot stjärnorna." Just då var jag en av dessa vissa.

Tisdagen fortsatte i samma bekymmerslösa anda med en shoppingtur på Lidl. Achmed falafel vad lätt man kan glada upp sig. På vägen hem föll vi in i ett tragiskt lattedrickande till ljuva Backstreet Boys-låtar i Anderstorp. Möbel är bättre. Kauf dich är bättre. Berlin är bättre.

För att döda påven och slicka såren hyrde vi en tysk film och bänkade oss i återigen på Björkgatan 5. Vissa dagar är helt bättre än andra.