Rhodos - part seven
Inspirationen flödar kanske inte fullt lika mycket i slutet av en hård chartervecka. Jag menar inte att vi på något sätt har det tråkigt men samvetet känner ändå av att man varit en riktig slöröv, som inte ens orkat försöka komma på tanken att göra något annat än att gå till stranden. Så det är just att gå till stranden som blir vår sysselsättning denna sjunde dag på Rhodos. Man börjar till och med vänja sig vid klapperstenen, som mycket behagligt skär in lite här och var när man rullar ut sin, vid det här laget, äckligt smutsiga handduk.
Återigen antastas vi av oangenämt läckra försäljare. Frida ler och är sådär trevlig som bara Frida kan vara (Ni vet Frida är den som frågar hur barnen mår, när föräldrarna till hennes jämngammal vänner kommer in och handlar) Jag känner mig lite bitter över alla snygga inkastares okontrollerat charmiga svada och bestämmer mig för att inte låta dem få grepp om våra ständigt sinande plånböcker. Så när Freaky mer vänligt än bestämt försöker tacka nej till ytterligare en kryp-in-rulla-ut-fest, fräser jag att det Galen Fredag försöker säga är ett helt vanligt svenskt icke missuppfattbart NEJ. Den mest pratglade av försäljarna säger att han får dåliga vibbar av mig och ber mig att gå och bada medan de säljer en biljett till Frida. Jag har dock inga planer på en sådan fysisk ansträngning, utan ligger lugnt kvar och fortsätter vara överjävligt uppriktig. När de inser att det är jag som för befälet i vår lilla grupp, vill de bara veta om vi hade kommit på deras fest om vi inte redan hade köpt biljetter till deras konkurrenters tillställning denna afton.
"Självklart, hade vi det!" utbrister jag i en naiv förhoppning om att de ska lämna oss ifred.
"Säger du så bara för att vi ska gå?" frågar killen och det låter verkligen som att han är angelägen om att få ett uppriktigt svar.
"Ja!" fräser jag av bara farten.
Trots denna slip of the tounge, eller ska jag kanske säga tack vare, blir försäljarna nu sura på riktigt och traskar buttert vidare till nästa offer - en dansk blond topless-brud. Bättre lycka nästa gång.
På kvällen när vi sitter på balkongen (var annars?) och fläktar oss med vår singel-fest-biljett, bestämmer vi oss efter många om och men att vi faktiskt inte vill gå på någon jävla spritfest. Okej, vi har redan betalat 10 euro per skalle men det verkar ju obegripligt onödigt att slarva bort ytterligare 10 euro på något, som vi mott alla odds inte vill delta i. För att underhålla vår kulturella sida och se till att ordna lite kort Frida kan visa för sin mormor, kommer vi istället fram till att vi ska besöka gamla stan. Och så blir det.
Gamla stan är faktiskt förvånansvärt vacker i jämförelse med alla skabbiga hotell i vårt Carina-kvarter. Vi äter en ganska dyr och kass middag på en restaurang med snåla servitörer och när mörkret lagt sig går både jag och Frida modell genom gamla stans gränder. Frida ser het ut som vanligt och jag - ja jag ser ut som en grekisk gudinna enligt vissa referenser.
När vi relativt tidigt återvänder till hotellet är Freaky galet festsugen medan jag soft lutar mig tillbaka och låter mig uppslukas av vår tyska Cosmopolitan. Det spritter i Frida och för att fördriva lite tid bestämmer hon sig för att gå på toaletten. När hon återvänder hävdar jag bestämt att jag inte sover, utan bara vilar lite.
Morgonen därpå vaknar jag i samma ställning som kvällen innan, med kläder på och med en tysk cosmopolitan uppslagen bredvid mig i sängen.
Återigen antastas vi av oangenämt läckra försäljare. Frida ler och är sådär trevlig som bara Frida kan vara (Ni vet Frida är den som frågar hur barnen mår, när föräldrarna till hennes jämngammal vänner kommer in och handlar) Jag känner mig lite bitter över alla snygga inkastares okontrollerat charmiga svada och bestämmer mig för att inte låta dem få grepp om våra ständigt sinande plånböcker. Så när Freaky mer vänligt än bestämt försöker tacka nej till ytterligare en kryp-in-rulla-ut-fest, fräser jag att det Galen Fredag försöker säga är ett helt vanligt svenskt icke missuppfattbart NEJ. Den mest pratglade av försäljarna säger att han får dåliga vibbar av mig och ber mig att gå och bada medan de säljer en biljett till Frida. Jag har dock inga planer på en sådan fysisk ansträngning, utan ligger lugnt kvar och fortsätter vara överjävligt uppriktig. När de inser att det är jag som för befälet i vår lilla grupp, vill de bara veta om vi hade kommit på deras fest om vi inte redan hade köpt biljetter till deras konkurrenters tillställning denna afton.
"Självklart, hade vi det!" utbrister jag i en naiv förhoppning om att de ska lämna oss ifred.
"Säger du så bara för att vi ska gå?" frågar killen och det låter verkligen som att han är angelägen om att få ett uppriktigt svar.
"Ja!" fräser jag av bara farten.
Trots denna slip of the tounge, eller ska jag kanske säga tack vare, blir försäljarna nu sura på riktigt och traskar buttert vidare till nästa offer - en dansk blond topless-brud. Bättre lycka nästa gång.
På kvällen när vi sitter på balkongen (var annars?) och fläktar oss med vår singel-fest-biljett, bestämmer vi oss efter många om och men att vi faktiskt inte vill gå på någon jävla spritfest. Okej, vi har redan betalat 10 euro per skalle men det verkar ju obegripligt onödigt att slarva bort ytterligare 10 euro på något, som vi mott alla odds inte vill delta i. För att underhålla vår kulturella sida och se till att ordna lite kort Frida kan visa för sin mormor, kommer vi istället fram till att vi ska besöka gamla stan. Och så blir det.
Gamla stan är faktiskt förvånansvärt vacker i jämförelse med alla skabbiga hotell i vårt Carina-kvarter. Vi äter en ganska dyr och kass middag på en restaurang med snåla servitörer och när mörkret lagt sig går både jag och Frida modell genom gamla stans gränder. Frida ser het ut som vanligt och jag - ja jag ser ut som en grekisk gudinna enligt vissa referenser.
När vi relativt tidigt återvänder till hotellet är Freaky galet festsugen medan jag soft lutar mig tillbaka och låter mig uppslukas av vår tyska Cosmopolitan. Det spritter i Frida och för att fördriva lite tid bestämmer hon sig för att gå på toaletten. När hon återvänder hävdar jag bestämt att jag inte sover, utan bara vilar lite.
Morgonen därpå vaknar jag i samma ställning som kvällen innan, med kläder på och med en tysk cosmopolitan uppslagen bredvid mig i sängen.
Kommentarer
Trackback