sotto voce

Äntligen funkar internet. Det är så man får damp.

Jag säger mein Gott vilken lång fredag det blev. Efter en förfärligt svensk förfest i en lägenhet, som framkallar vill-ha-begär, begav jag och Martina oss till en bar. Det visade sig vara en gay-bar. Alltså: jag, Martina och massor av män.
Vi köpte fatöl och pratade allvarliga saker, innan vi blev avbrutna av en man och en kvinna(!), som ville spela något slags spel med oss. Typ hockeyspel minus hockey. Efter några omgångar presenterade sig mannen som Maria. Jag kunde knappt hålla mig för skratt. Åh vad jag älskar Berlin.
Natten förflöt naturligtsvis alldeles för fort och vi blev minst sagt häpna när vi beställde in två nya öl och bartendern vänligt upplyste oss om att klockan var tjugo i fem. Vi kände oss hur som helst stärkta in i själen och tyckte trots allt att det var ytterst lämpligt att öka på alkoholintaget. Kanske kvällens dummaste beslut...
När vi vid sextiden ändå beslöt oss för att gå hem hamnade vi på ett bageri, som just öppnat. Vi köpte varsin ugnsvarm croissant och satte oss på uteserveringen. Jag har nog sällan känt mig så durchgemacht och ändå så harmonisk. Wunderbar.

Lördagen tillbringades i soffan. Nothing more to say.

Söndagen blev en toppendag på Schloss Charlottenburg, Kauf dich glücklich och avslutades med en stor prick över i:et på en indisk restaurang. Jag säger bara kött.

För övrigt saknar jag min lillasyster.