You're a bit like me.

Kunden som kommer in är tystlåten, på gränsen till otrevligt just på grund av sin tystlåtenhet. Hjärtlig som jag är försöker jag bortse från detta deprimerande faktum och frågar ändå om det var bra så, om han vill ha det på beloppet och om han möjligtvis vill ha kvittot eller om jag ska slänga det.

Lite dum känner man sig alltid när man pratar med en som kunde ha varit en vägg ur konversationssynpunkt. Det är då det är roligt när kunden bakom hälsar överglatt och konstaterar högt att det där "minsann var en talträngd jävel".

Jag kunde inte annat än att hålla med och skratta elakt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback