sotto voce

Idag är en bra dag. Jag och pappa har lyssnat på Niklas Strömstedt. Och det var nästan trevligt på jobbet. En äldre herre beklagade att jag jobbade idag också. Jag kände inte ens igen honom. Alla känner apan och ja ni förstår. Jag räcker bara ut tungan och tänker: ballaballaballa.

Jag fick kort av Emelie idag. Det var minsann en visuell solglimt i den svenska sommaren. Hurra.

Snart är det torsdag. Jag längtar så jag spricker.