sotto voce

Jag är ledig, jag är vaken och jag har inte sovit som en död.

Först var jag appigg när jag väl gick och lade mig, det var för varmt i rummet trots att fönstret var öppet och jag visste att jag var tvungen att sova. När jag väl somnat vaknade jag av att det var för kallt och att täcket låg lite för långt bort för att det skulle vara bekvämt att få tag i det. Med en oroväckande kraftansträngning lyckades jag ändå få tag i täcket och då kom pappa och väckte mig. Det där med sömn är väl ändå överskattat.

Sehr schön. Nu ska jag och Mutti till Växjö.

Jag vinkar när jag åker genom Bor, Emelie.