sotto voce

Nu har den infunnit sig: den positiva stressen, som det så vackert heter. I grund och botten tror jag inte på att någon sådan existerar. Inte i min värld åtminstone. All stress är negativ. Vad som infunnit sig är alltså motivationen, vilken kanske från början bottnar i någon form av stress över det krympande avståndet mellan min insats och tentan. Hur som helst så känns det bra. Motivationen alltså. Inte att jag får panik över att jag borde börjat tidigare. Det är stress.

Snart bär det av till Gnosjö. Heja kust-till-kust. Låt oss kollektivt peka finger åt Alvesta.

Could it be so what we think to be right,
Is simply the opinion that survived?

För att göra internationella relationer gör jag kopplingar mellan konstruktivism och låttexter.

Imorgon är det fest i Kjelles bar. Jag längtar av hjärta, själ och törst.