sotto voce

Nu ses vi snart. Jag biter på naglarna och känner väldigt påtagligt att jag inte är så berest som man kunde önskat. Dessutom lyssnar jag på "I wanna dance with somebody" och saknar Kristoffer, redan. Han åkte för två timmar sen. Näste gång får han följa med.

Igår kunde vi inte sova. Jag vet inte vad andra par brukar göra, men vi skrev i alla fall en julsaga. Laptopen i sängen är ändå en stämningshöjare. Och man blev trött ganska fort. Och sagan blev fantastisk. "En glittrande julsaga" heter den, och vad ska jag säga? Julstämningen begränsas nog till titeln. För en kort stund trodde jag faktiskt att vi skulle kunna skriva en mysig berättelse.
Den spårade ur. Den spårade ur. Den spårade ur. Tomten gör inbrott i den lokala allköpsbutiken för att stjäla en gran och en skiva med Peter Jöback. Detta efter att han vandrat i dagar över prärien i sin canda goose. Först på brottsplatsen är Rolf Lassgård...ja ni hör. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

Nu bär det av. Tidspessimisten inom mig har höjt sin eldgaffel.