Common sense.
Tillbaka i Växjö igen, mest för att åka härifrån. Igen.
Helgen var som vanligt fantastisk. Känner mig nästan lite väl livsglad. Hur som helst så smakade julbordet bra och jag trodde för ett tag att jag levde hundra år tillbaka i tiden och var tvungen att äta en hel årsranson mat. Kvällens höjdpunkt var ändå Kristoffers mormor:
Vi sitter och intar allt för mycket mat i sekelskiftsmiljö, dricker julmust och uppskattar valet av den stämningsfulla julmusiken. Bredvid vårt lilla sällskap har två långbord fyllts med matglada gäster. Helt normala gäster. Eventuellt någon form av släktträff. Någon timme in på kvällen böjer sig Kristoffers mormor över bordet och säger allvarligt:
- De är utvecklingsstörda va?
Jag viker mig av skratt, eftersom det stora sällskapet inte alls visar några tecken på utvecklingsstörning.
- Varför tror du det? utbrister jag.
- Det ser man på dem, svarar hon fortfarande med en allvarlig min. Och man hör det också, när de pratar.
Hysteriskt roligt.
När jag åkte hem idag hände en obehaglig grej. Krösatågen kan vara luriga. De byter tågvärd i Värnamo och eftersom jag i princip bor på sträckan mellan Jönköping och Växjö har jag alldeles för många gamla biljetter i handväska, plånbok och jackfickor. Och givetvis reflekterar jag inte över vart jag lägger den nya biljetten jag köper i Jönköping. Alltså: någonstans efter Värnamo hoppar den nya tågvärden på mig. Eller hoppar och hoppar, han ber ytterst vänligt om min biljett. Jag lägger ifrån mig min underbara kurslitteratur och känner i hela kroppen att jag INTE kommer hitta min biljett. JAG ÄR INTE KRIMINELL JAG ÄR INTE KRIMINELL. Jag rotar nervöst, på gränsen till hysteri - och får fram en gammal biljett. Tack, säger tågvärden och jag upplyser honom om att det var fel biljett, en gammal såklart. Fan, du hade kunnat blåsa mig så jävla hårt! utbrister han och jag tycker att hans ordval är festligt. Jag fortsätter rota och han frågar mig om jag läser statsvetenskap. Jag tror jag svarar ja och hittar till min obeskrivliga glädje biljetten. Det har jag också läst, säger han och går vidare.
Mitt framtida yrke kan med andra ord vara tågvärd. HURRA!